Vad betyder det att Johan Antti inte får förlängt förordnade som länsråd i Norrbotten? Kanske inget alls i praktiken och slutändan. Vi får se. Men det finns i alla fall många som hoppas på att det innebär en nystart för Länsstyrelsens arbete.
I en ledare 21 januari 2021 – i anslutning till att Lotta Finstorp utsågs till ny landshövding – påpekade jag att det under en lång tid funnits ett missnöje med Länsstyrelsen och att det skulle behövas en norrbottnisk "perestrojka".
Hösten 2019 – före pandemin – gjorde jag en rundresa i Norrbotten. Jag träffade kommunpolitiker och företagsledare som är engagerade i olika projekt för att skapa jobb och utveckling i hembygden.
Bilden var entydig. Länsstyrelsen sågs som en bromskloss – inte en allierad – i deras arbete för lokal tillväxt.
Mellan skål och vägg var det stenhårda ord. En del av kritiken har också hörts och synts offentligt.
Dagarna för julafton 2019 skrev tidigare näringsministern Anders Sundström ett upprört Facebook-inlägg. Det handlade om Länsstyrelsens yttrande om gruvbolaget Kaunis Irons ansökan om utbyggnad av järnmalmsgruvan i Kaunisvaara.
Sundström konstaterade att Länsstyrelsen inte har ett positivt ord att säga om gruvan, trots att den direkt och indirekt skapar jobb för ungefär 500 personer i en bygd som tidigare var hårt drabbad av arbetslöshet.
"Länsstyrelsen kan inte ens ansluta sig till den helt självklart slutsatsen att det finns sociala fördelar, det vill säga att de som bor i Pajala har ett jobb att gå till", dundrade Sundström.
Som styrelseordförande i Kaunis Iron kan Sundström så klart beskrivas som part i målet. Men liknande kritik har även vädrats av riksdagsledamoten Linda Modig (C), Övertorneå, och kommunalrådet Claes Nordmark (S), Boden, när det gäller hanteringen av andra frågor.
"Koncentrera prövningen enligt miljöbalken om de svåra avvägningarna mellan motstående markanvändningsanspråk till en länsstyrelse istället för dagens 21. Förslagsvis till en av de länsstyrelser som klarar av prövningen, nämligen den i Västerbotten. Länsstyrelsen i mitt hemlän i Norrbotten har diskvalificerat sig", skrev till exempel Linda Modig i NSD 23 november 2019.
Det är ett svidande omdöme. Men det speglar den frustration som finns inför den statliga länsbyråkratin i Luleå.
Det är illa när statens främsta företrädare i Norrbotten uppfattas som en hämsko, inte ett stöd, för lokal utveckling. Då behöver något göras – både vad gäller ledarskap och regeringens regleringsbrev för verksamheten. De styråror som finns måste användas.