Frågar man Sveriges studenter, så är höstens viktigaste valfråga vare sig säkerhetspolitiken, sjukvården, kriminaliteten eller ens utbildningspolitiken. Det rapporterade SVT:s Aktuellt 16 maj.
Nej, den fråga som de unga väljarna bryr sig allra mest om är faktiskt miljöfrågan, och närmare bestämt den globala uppvärmningen som påverkar jordens klimat.
Egentligen är det inte någonting som någon borde bli överraskad av. Ur ett politiskt perspektiv sitter de som är unga idag i en intressant, men inte helt enkel situation.
Å ena sidan är det för dem långtifrån självklart att gå med i ett ungdomsförbund, söka politiska uppdrag eller att ens identifiera sig särskilt långsiktigt med ett politiskt parti.
Å andra sidan är de en generation för vilken politiken har kommit att ta en långt viktigare plats och bli en betydligt viktigare del i deras uppfattningar om sig själva och världen; de identifierar sig ofta med sina politiska uppfattningar och engagemang på ett sätt som inte var självklart på till exempel nittiotalet, då jag växte upp.
Man skulle nästan kunna uttrycka det som att medan nästan varje fält i samhället – det må vara mode, underhållning, konsumtion eller idrott – har genomsyrats av politiken och har fått en politisk dimension, så har de traditionella forumen för politiskt engagemang förlorat i betydelse.
Det finns idag många sätt att göra en skillnad och göra sin röst hörd – och de allra flesta av dem är mer direkta och upplevs som mer meningsfulla än att gå på möten i lokalföreningar, rösta fram företrädare i ett representantskap eller att enbart gå och rösta var fjärde år.
Varför inte bara säga eller skriva det man tycker rätt ut – och se om någon säger emot eller håller med?
Det allra tydligaste exemplet på det är kanske den klimatrörelse som har vuxit upp runtomkring Skolstrejk för klimatet och som har sin självklara ledargestalt i Greta Thunberg – de är inte det minsta rädda för att ta ställning politiskt, men de undviker partipolitiken.
Det är en rörelse som hade som allra mest medvind under åren före pandemin – men som sedan hamnat lite mer i skymundan.
Det är svårt att hålla massdemonstrationer när det råder förbud mot större folksamlingar, och nästan ingenting har förmått tränga igenom rapporteringen från den ryska invasionen av Ukraina.
Det är synd – för i själva verket är klimatfrågan idag mer akut, och viktigare än den någonsin har varit tidigare, idag. Den skär nämligen tvärs igenom alla de övriga frågor som vi diskuterar, och har en bäring på var och en av dem.
Ingen skulle idag hävda att vår energiförsörjning och vårt beroende av fossila drivmedel saknar en säkerhetspolitisk aspekt – och den som framförallt bekymrar sig för flyktingfrågor och integration skulle göra klokt i att ställa sig frågan hur vår del av världen skulle bemöta vågor av klimatflyktingar.
Om vi misslyckas med att möta hotet om klimatförändringar – som världen idag är på väg att misslyckas – kommer vi inte att kunna finansiera välfärden för kommande generationer. Mycket av det vi strider om idag kommer att te sig futtigt i förhållande till de existentiella problem vi står inför då.
På den här tentan har Sveriges studenter redan svarat alldeles rätt – men nu och i framtiden kommer det att vara upp till dem att få oss andra att lyssna på deras svar. Det är när allt kommer omkring de som kommer att ta över, och sitta där med såväl makten som med ansvaret en dag.
De har viljan – nu behöver de bara hitta de rätta verktygen att förändra världen med.