Olle Ludvigsson, Göteborg, är ingen typisk Europaparlamentariker. Innan han valdes in i Europaparlamentet 2009 jobbade han på Torslandaverken i 41 år.
Få svenska politiker har samma grundkunskap om industrins villkor som Ludvigsson.
När Ludvigsson besökte Luleå och Kiruna i förra veckan talade han sig också varm för en starkare industripolitik.
"Vi kan inte bara tala om småföretag och tjänstesektor. Industrin är ryggraden i Sverige. De små och medelstora företagen är beroende av de stora företagen. Så är det runt fordonsindustrin i Göteborg.Så är det här uppe runt råvaruindustrierna", underströk han.
Enligt Ludvigsson behövs bland annat rejäla insatser inom utbildningsväsendet.
"Om några år kommer det att saknas 100 000 civilingenjörer i Sverige. Det behövs satsningar på gymnasieutbildning, högskoleutbildning och vidareutbildning för att vi ska klara kompetensförsörjningen inom industrin", framhöll han.
Ett annat exempel är infrastrukturen. Industrin behöver fungerande vägar, järnvägar, broar och hamnar för att kunna frakta sina produkter till kunderna.
"Men i dag hör Sverige till de länder i Europa som satsar minst på infrastrukturen", konstaterade Olle Ludvigsson .
De nya pengarna till järnvägsunderhåll, som presenterades i går, gör inte saken mycket bättre. De är en fis i universum.
800 miljoner kr räcker inte ens till 10 km av Norrbotniabanan!
I regeringspolitiken kretsar alltjämt det mesta kring nya jobbskatteavdrag och skattesänkningar. Men lägre skatter är inte svaret på allt.
När OECD och World Economic Forum listar vad som skapar ekonomisk utveckling framhåller de i stället faktorer som effektiva offentliga institutioner, högt politikerförtroende, utbildning, infrastruktur (!), bostadsbyggande och integration.
Kort sagt: Sverige behöver en näringspolitik som vill mer än att sänka skatterna och privatisera vissa statliga bolag.