För ett par veckor sedan talade förre försvarsministern Thage G Peterson på ett möte som arrangerades av den kristna tankesmedjan Seglora. Talet blev en svidande vidräkning med det socialdemokratiska partiets stöd till de militära insatserna i Afghanistan.
"Jag har varit ansluten till socialdemokratin i över 65 år. Jag har varit med om många nederlag och motgångar. Men den största motgången upplevde jag när den socialdemokratiska partikongressen i november 2009 ställde sig bakom Afghanistankriget och Sveriges deltagande i det. Det finns de som känner stolthet över beslutet. Jag känner motsatsen: Besvikelse och skam", dundrade Peterson.
Han är inte ensam om den känslan. Kongressbeslutet känns som ett brott med en lång fin S-tradition.
Under hela 1900-talet var svensk arbetarrörelse en stark röst för fred, nedrustning och internationalism.
På 1920-talet var Hjalmar Branting engagerad i grundandet av Nationernas Förbund (FN:s föregångare).
Starka S-kvinnor som Alva Myrdal, Inga Thorsson och Maj-Britt Theorin vann internationell respekt för sitt lidelsefulla engagemang mot kärnvapenupprustningen.
Men den tydligaste symbolen för arbetarrörelsens fredsengagemang är ändå Olof Palme. Han hade en fast tro på att förhandlingsvägen, diplomatin, var det bästa sättet att lösa och förebygga konflikter.
Palme kritiserade krig och förtryck oavsett om det skedde
i öst eller väst, nord eller syd. Han varnade ständigt för krigets konsekvenser för vanliga människor.
"En brinnande by är en brinnande by, oavsett om den brinner i Afghanistan eller El Salvador ... Det går inte att mäta mänskligt lidande efter geografi eller blocktillhörighet", sa han i ett tal på S-kongressen 1984.
Om elva dagar har det gått 25 år sedan Olof Palme mördades på Sveavägen i centrala Stockholm. Det kommer säkert att uppmärksammas i radio, teve och tidningar.
Förhoppningsvis blir det även en påminnelse om Palmes och socialdemokratins gamla signum i utrikes- och säkerhetspolitiken.
Olof Palmes varumärke var, som Thage G Peterson påpekar, fred och fredsförhandlingar - inte att skicka unga svenska soldater på osäkra uppdrag i främmande land.
"Det är farligt om världens ungdom börjar tro att krig och dödande är lösningen på motsättningar och konflikter ... Vi måste föra ut budskapet om att freden, samförståndet och humanismen är ungdomliga lösningar som bygger en framtid och en fredlig värld. Krig är alltid den sämsta lösningen", konstaterade Peterson i sitt tal.
Det gäller i hög grad Afghanistan. De militära insatserna i Afghanistan har pågått i snart tio år. De har knappast stabiliserat landet.
Snarare verkar den utländska miltära närvaron provocera fram mer våld, oro och död.
"Socialdemokratin måste återigen bli det självklara alternativet för människor som brinner för mänskliga rättigheter och internationell solidaritet", skriver Ardalan Shekarabi, Anna Johansson och övriga ledamöter i Socialdemokraternas kriskommission.
En bra start kan vara att byta kurs i Afghanistan. Socialdemokraterna vinner inga unga fredsidealister genom att förknippas med USA:s och Natos krigsapparat i Afghanistan.