Jag hämtar en kaffe och slår mig ner i en fåtölj bredvid med Peter Hultqvist (S) tidigare försvarsminister och nu ordförande i riksdagens försvarsutskott.
Det är inte ofta vi ses numer så när han är uppe i Luleå över dagen passar vi på att prata i kapp lite. En bit in i samtalet kommer jag på att han ju var i Norrbotten även förra veckan.
– Jo, jag gillar det här länet, säger Peter. Jag bodde i Norrbotten under några år på 80-talet och har flera nära vänner kvar.
Han pratar lyriskt vidare om vintrarna och hoppas jag kommer få samma fina upplevelse av dem. Speciellt vintern i Kiruna lovordar han.
– Och Pajala, ja hela Tornedalen. Det påminner om min barndom.
Och så kommer det fram. Som så många jag mött i Norrbotten har Peter Hultqvist rötter i Finland. En mamma från finska Lappland där han tillbringade mycket tid som barn.
Precis som alla andra med rötter på finska sidan eller i Tornedalen så talar han om området som om nationsgränsen inte fanns. Som om det är del av samma land. Vilket det ju varit under större delen av den tiden människor befolkat den platsen på jorden.
För mig blev det gränslösa vid gränsen tydligt när jag i somras reste från Haparanda, via finska Kolari, till Karesuando och tillbaka ner genom Vittangi och Gällivare. Det hänger ihop. Språkligt, kulturellt och, påminner Peter mig om, säkerhetspolitiskt.
Tornedalen och Malmfälten är en integrerad del av det värdefulla vi har på nordkalotten, oaktat nationsgränser.
– Det är därför Socialdemokraterna vill starta upp ett nytt regemente i Kiruna, säger Peter och lägger till att det förvånar honom att inget annat parti ännu har hakat på förslaget.
Jaha, tänker jag, ett regemente till. Jag är inte direkt pacifist men inte helt imponerad av den stora militära upprustning som sker just nu.
– Och så måste Malmbanan rustas och byggas ut, fortsätter han. Inte bara för näringslivet eller landets tillväxt. Också av säkerhetspolitiska skäl.
Jag nickar och sveper det sista av kaffet. För fredens skull. Är det verkligen ett argument för utbyggd järnväg? Kan man använda det ryska hotet för att motivera vad som helst nu för tiden?
Men så minns jag det där med att det hänger ihop. Finlands historia, Tornedalens läge och behovet av malm och transporter.
För Peter är det en självklarhet att vi måste stärka försvaret i den här regionen med ett regemente i Kiruna. Men också att försvara möjligheten att fortsätta bryta och exportera järnmalm.
Malmen är viktig för landets tillväxt. Det måste försvaras. Men även ur ett annat perspektiv är svensk malmbrytning viktig för säkerheten. Det gör Europa mindre beroende av ryskt och kinesiskt stål.
Jag principiellt är tveksam till att fler regementen bygger fred men måste erkänna att han har en poäng just när det kommer till den här delen av landet.
Och vad gäller Malmbanan så finns det många goda skäl att bygga ut och när man tänker på det så kan faktiskt fred vara ytterligare ett.