Bryssel ska inte bestämma allt
Göran Färm (s), Norrköping, är en av Sveriges 19 Europaparlamentariker. NSD:s Olov Abrahamsson har intervjuat honom i samband med ett besök i Bryssel.
Foto: Tobias Lundgren / SCANPIX
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Färm är på väg till Stockholm för att delta i en debatt i SvT 24, men ger sig tid att prata Europapolitik med mig en stund innan han sätter sig på planet.
Han, liksom många andra, är bekymrade över det låga valdeltagandet i valet till Europaparlamentet 2004. Knappt 38 procent av svenskarna ansåg det vara mödan värt att gå till vallokalerna.
Färm hoppas att fler engagerar sig i Europapolitiken 2009.
"Jag tror att fler också kommer att göra det om vi för ut sakfrågorna inför valet. EU-frågorna är tyngre och viktigare än tidigare. Det kommer att göra skillnad för löntagarna om det blir en röd eller blå majoritet i Europaparlamentet", säger han.
I sitt valprogram , som behandlas slutgiltigt av socialdemokraternas förtroenderåd 15 november, kommer partier att tydliggöra skiljelinjerna till sina politiska konkurrenter.
"Klimatpolitiken är ett exempel. Socialdemokraterna, men också liberaler, centerpartister, vänstern och gröna politiker tycker att vi ska ställa tuffare krav på företagen, medan högern tycker att sådant är industrifientligt", säger Färm, som ingår i programgruppen.
Synen på jobb- och tillväxtpolitiken är ett annat exempel.
"Det är samma skillnader som i den nationella politiken. Även i Europaparlamentet hävdar moderaterna att skattesänkningar, marknadsanpassning och avregleringar är lösningen på allt. Socialdemokraterna betonar istället att vi måste satsa på investeringar i infrastruktur, forskning och livslångt lärande", säger Färm.
En annan hjärtefråga för socialdemokraterna är löntagarnas rättigheter. Budskapet från Göran Färm och hans partikollegor är tydligt.
"Den fria rörligheten på arbetsmarknaden får inte gå ut över grundläggande fackliga rättigheter. Det måste finnas möjlighet för löntagarorganisationerna att försvara kollektivavtal och rimliga arbetsvillkor för alla som jobbar i Sverige, oavsett vilket land de kommer ifrån", säger han.
Även på den punkten finns tydliga meningsmotsättningar mellan höger och vänster.
Svenska moderater säger att de "älskar kollektivavtalen".
Men i Europaparlamentet går deras egna representanter Charlotte Cederschiöld, Gunnar Hökmark, Christoffer Fjellner och Anna Ibrisagic emot socialdemokraten Jan Anderssons rapport för att stärka löntagarnas rättigheter.
Med andra ord: På politikområde efter politikområde finns olika uppfattningar. EU-politikerna är ingen grå massa.
Röda, gröna och blå politiker har olika åsikter om konsumenträtt, arbetsrätt, kemikaliepolitik, utsläppshandel och andra frågor.
Göran Färm är Europaentusiast. Han talar varmt om vikten av europeiskt samarbete. Men det betyder inte att han tycker inte att EU ska bestämma över allt. Även Färm vill sätta gränser för EU:s makt.
Till exempel noterar Färm att den borgerliga regeringen i Sverige försökt skylla både besparingarna i presstödet och marknadsanpassningen av bostadspolitiken på EU.
"Men det finns inga sådana EU-krav. Borgarna försöker bara skjuta EU framför sig för att driva igenom vissa impopulära beslut", säger han.
Så är det. EU-politiken är viktig, men den är inte allt.
Vissa frågor är till sin natur gränsöverskridande - exempelvis miljöskadliga utsläpp, den fria rörligheten på EU:s inre marknad och handeln. Sådana frågor bör även hanteras inom ramen för EU-samarbetet och andra övernationella sammanhang. Sådant kan Sverige inte lösa på egen hand.
Men andra frågor hanteras bäst i kommunfullmäktige eller riksdagen - till exempel äldrepolitik, kulturpolitik, skolpolitik och bostadspolitik.
Därför är det bra att Färm och andra socialdemokrater är tydliga om att alla frågor inte är EU-frågor.
Bryssel ska inte bestämma allt i ett socialdemokratiskt styrt Europa.