Januariavtalet mellan S, C, L och MP innehåller en del positiva skrivningar om skogspolitiken.
Bland annat ska det nationella skogsprogrammet utvecklas för att "ytterligare främja en växande skogsnäring och ett hållbart skogsbruk".
Vidare heter det att "särskilt fokus ska läggas på goda villkor för företagande inom skogssektorn".
Det är formuleringar som präglas av Socialdemokraternas och Centerpartiets traditionella syn på landsbygds- och regionalpolitiken.
De två partierna – med stark förankring i landets skogliga regioner – har alltid framhållit värdet av Sveriges gröna guld.
På senare år har det dessutom blivit tydligt att skogen har en central roll att spela i omställningen till ett mer hållbart samhälle.
Skogen är en tillgång som ger Sverige möjligheter att utveckla nya biobaserade och klimatsmarta bränslen – ett viktigt inslag i politiken för att göra Sverige till världens första fossilfria välfärdsland.
Sunpine i Piteå är ett exempel. Varje år producerar företaget 100 miljoner liter talldiesel. Klimateffekten är en minskning av koldioxidutsläppen med 250.000 ton per år. Det motsvarar 157.672 dieselbilars utsläpp per år.
Det är bra för miljön samtidigt som det betyder det jobb och inkomster för Piteå.
Det finns emellertid krafter som bromsar utvecklingen i skogsnäringen.
I en debattartikel hos Altinget 29 juni riktade Stig Högberg, ordförande för Norrskog, skarp kritik mot Skogsstyrelsens kriterier för klassning av nyckelbiotoper i nordvästra Sverige.
"De innebär att skog i vårt område för runt 30 miljarder kronor tappar sitt värde – ett dråpslag mot tusentals skogsbönder som i generationer skött och brukat skogarna", konstaterar han.
I artikeln pekar han på ett antal allvarliga konsekvenser:
• Var fjärde avverkningsanmälan kan komma att stoppas genom att skogen blir klassad som nyckelbiotop. Detta motsvarar brukandet av ungefär 530.000 hektar skog.
• Färre arbetstillfällen för entreprenörer inom skog, transport, sågverk plus uteblivna skatteintäkter för kommuner i nordvästra Sverige. Ett särskilt hårt slag mot Jämtlands län där skogsnäringen står för 60 procent av industrins förädlingsvärde.
• Investeringar i bioraffinaderier vid Norrlandskusten riskeras av oro för brist på norrländsk skogsråvara.
I en replik skyller Skogsstyrelsen på politiskt fattade beslut. Beskedet i Januariavtalet är emellertid klart och tydligt.
Avtalet talar engagerat om skogsbrukets betydelse och om att främja skogsnäringen. Januariavtalet slår dessutom uttryckligen fast att den utökade nyckelbiotoppsinventeringen inte ska fortsätta, vilket även slagits fast i regeringsbeslut.
Det är en signal som ingen kan missförstå, allra minst tjänstemännen på Skogsstyrelsen.
Skogen är en resurs som ska brukas, givetvis med förnuft och inom ramen för skogsvårdslagens krav.