Även jag har charmats av berättelsen om hur det började med Curt och Brittas burgare i Gällivare, hur de konkurrerade ut McDonalds i norra Sverige och att de nu är en internationell kedja.
Det är något visst med det lilla lokala som växer sig ut i världen. Vi svenskar har en förkärlek för sådant. Vi gillar att skryta med Ikea, ABBA och Zlatan. Och med Max.
Men det går inte längre att leva på idyllbilden från Gällivare på 60-talet. Idag är Max en stor arbetsgivare och som sådan har man också ett stort ansvar.
Tidningen Arbetet rapporterade i dagarna om ovanligt många arbetsplatsolyckor och tystnadskultur i koncernen.
Framför allt har det handlat om frityrolyckor. Sönderbränd hud, variga blåsor och nervskador. En av de som drabbades, Berlona som jobbade extra under gymnasietiden, fick så allvarliga brännskador att hon behövde transplantera hud.
Beronas olycka ledde till att Max dömdes för arbetsmiljöbrott för att de ”skäligen kunnat krävas för att förebygga olyckan.”
En ex-chef vittnar till Tidningen Arbetet om hur brister i säkerhet och arbetsmiljö tystas ner. Han säger att trycket är högre på Max i förhållande till konkurrenter eftersom de är så kallat högsäljande. Brister tonas ner i rapporter till ledningen. Restaurangchefer är rädda att inte nå mål och att just deras ställe ska läggas ner. Anställda är rädda att förlora jobbet.
Den tidigare restaurangchefen säger att mörkertalet är stort. ”snarare 20 olyckor i månaden” än de 30 som förra året rapporterades till Arbetsmiljöverket.
Från företagsledningen svarar man att man har ett ”gediget kvalitetsprogram” där arbetsmiljö är en del.
Två saker kan vara sanna samtidigt. Jag tvivlar inte på att företaget har både rutiner, kvalitetsprogram och riktlinjer för arbetsmiljö.
Samtidigt har de ständigt fokus på siffrorna och en organisation som gör att alla som jobbar pressas till det yttersta. Att nå försäljningsmål premieras, inte att anmäla brister i arbetsmiljön eller följa varje rutin för säkerhet.
Situationen det vittas om på Max är bevis på två saker. Företaget låter kortsiktig vinst gå före de anställdas trygghet och säkerhet. Svensk arbetsmarknad är Vilda Västern med otrygga anställningar och låg facklig organisering där behoven är som störst.
Den som inte levererar på topp, även om det är kladdigt och halt av frityr på golvet, kan räkna med att inte få sitt korta kontrakt förlängt.
Nej, Max är inte längre något att stoltsera med. Sorry to say, men de är lika usla som alla andra i samma bransch. Lite sämre till och med visar Tidningen Arbetets granskning.
De måste helt enkelt ta och skärpa till sig, så vi med gott samvete kan fortsätta äta landets godaste burgare.