Bra kommunikationer ger företagen en chans att växa

Bra infrastruktur är en förutsättning för fortsatt tillväxt i Norrbotten.

Foto:

Ledare2008-10-21 06:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
I en ledare i Piteå-Tidningen 2 oktober konstaterar chefredaktören Birgitta Petterson att "järnvägen har åkt på en propp". Hon syftar på regeringens infrastrukturproposition, som inte nämner Norrbotniabanan.
Det är, som Pettersson påpekar, obegripligt. Norrbotniabanan är en tillväxtsatsning i ett tillväxtlän, som borde intressera alla regeringar, oavsett deras politisk färg.

Pettersson skriver:
"Olika undersökningar har alla kommit till samma slutsats; Norrbotten är länet med Sveriges starkaste tillväxt.
Högtryck råder inom basindustrin. Länets småföretag har landets snabbaste tillväxt. Det är också i Norrbotten turistnäringen växer snabbast. I Piteå kommun har etableringen av Europas största vindkraftpark inletts och världsledande forskning på energiområdet öppnar för en ny arbetsmarknad och export av kunskaper och teknik.
Undersökningar visar att småföretagen skulle kunna bli både fler och större. Haken är brist på kompetent arbetskraft och ett undermåligt transportsystem.
Sverige är Europas största leverantör av papper, massa, sågade trävaror och järnmalm. Sverige tillhör dessutom europeiska eliten på guld, silver, koppar, bly och zink. Det är i Norrbotten och Västerbotten nästan all produktion av järnmalm och ädelmetaller sker. Här, i övre Norrland, finns också mer än en tredjedel av Sveriges skogsmark.
Förra året blev nettoexportvärdet (värdet av export minus värdet av import) av skogs- och mineralvaror 118 miljarder kronor. Det motsvarar 98 procent av Sveriges totala nettoexportvärde!
Än vilar naturen i norr på oexploaterade tillgångar. Långt framskridna planer finns på att öppna nya järnmalmsgruvor i Pajala och en guldgruva i västerbottniska Fäbodliden.
Denna sjudande och högintressanta utveckling i en region, där kampen mot arbetslöshet och utflyttning varit legio, borde utlösa applåder och vilja att stötta hos riksdag och regering. Istället möts den med avveckling av samhällservice och något som mest liknar likgiltighet.
Vägarna är på många ställen under all kritik, stambanan mäktar inte mer och Norrbotniabanan, som redan borde vara byggd, har förpassats till ovisshetens mörker."

Birgitta Pettersson avslutar:
"Medborgarna, företagen och industrierna i norra Sverige och deras behov, tycks glömda. De får känna på regeringens ´miljösatsningar´; höjd bensinskatt, nedlagda bensinmackar och höjd gräns för reseavdrag, men ges inget alternativ."
Det är hårda men befogade ord. Satsningar på infrastrukturen (vägar, järnvägar, hamnar, flygplatser m m) är en förutsättning för fortsatt tilllväxt.
Om Norrbotten ska fortsätta att vara en närande region gäller det att skapa vettiga villkor för näringslivet.

En ny kustjärnväg mellan Umeå och Haparanda är ju dessutom ett lönsamt projekt, enligt Banverkets kalkyler. De pekar bland annat på sänkta transportkostnader för den tunga basindustrin, minskade bilavgaser, halverade restider som öppnar nya möjligheter att pendla mellan hem och jobb eller utbildningar i metropolerna längs Norrlandskusten.
Men om detta har regeringen Reinfeldt inget att säga i sin infrastrukturproposition eller i någon av sina långa debattartiklar i Dagens Nyheter. Norrbotniabanan behandlas som något som katten har släpat in.