Stefan Löfven var tydlig i sitt sommartal.
"Det är dags att erkänna att premiepensionssystemet har blivit en väldigt dyr flopp. Det är dags att lägga ned PPM."
Detta besked betyder dock inte att Löfven utan vidare kan avskaffa PPM om han skulle bli statsminister efter valet.
Förändringar i pensionssystemet måste nämligen godkännas av den blocköverskridande pensionsarbetsgruppen (bestående av S, M, FP, C och KD).
I grunden är det bra, ja till och med nödvändigt, med bred samling kring pensionerna. Det är inte rimligt att pensionssystemet rivs upp varje gång Sverige byter regering.
Pensionssparande och pensionsuttag sträcker sig över ett helt liv. Här, om någonstans, behövs stabilitet.
Löfvens PPM-utspel ska därför ses som Socialdemokraternas ingångsbud i de förhandlingar som nu påbörjas.
De starka negativa reaktionerna från de borgerliga tyder på att det kan bli svårt att nå enighet om ett avskaffande.
Samtidigt finns en rad problem med nuvarande PPM-system.
Det är dyrt. Vi betalar miljarder i fondavgifter.
Det är svårbegripligt. 800 fonder finns att välja på. Därför väljer många att inte välja alls (och hamnar då i AP-fond 7, ett i och för sig alldeles utmärkt alternativ).
Det är orättvist. Den som har turen att placera rätt kan få tusenlappar mer i pension. Ett års skillnad i uttagstidpunkt kan också leda till tusenlappars skillnad i pension för två personer som haft exakt lika stor inkomst.
PPM har från allra första början varit de borgerligas baby. De gör ett stort nummer av valfriheten, men bara 2 procent (!) av de nytillkommande i systemet gör ett eget val.
De många problemen med systemet har i hög grad försvagat de borgerligas argumentation.
Pensionärsorganisationerna och LO vill slopa PPM-avgiften helt och istället föra över den till inkomstpensionen (redan tidigare gjorda placeringar ska dock inte beröras) bl a för att motverka effekterna av den broms som minskat pensionerna i tre av fem år.
Mot förslaget att avskaffa PPM drivs en kampanj som hävdar att ett slopande skulle slå hårt mot pensionerna för de unga.
Påståendet bygger på uppfattningen att fonder i PPM automatiskt ger högre avkastning än inkomstpensionen. Men vem kan idag garantera detta?
Uppemot 1 miljon sparare har sedan PPM-starten faktiskt fått lägre avkastning på sina fonder än i inkomstpensionen.
Det mest angelägna är förstås att åtgärda de värsta skönhetsfläckarna i dagens PPM:
De dyra fondavgifterna, orättvisorna i pensionsutfallet och avsaknaden av en garanterad minsta avkastning för alla individer.
Att bromsen slagit till så ofta är inte bra, men egentligen ett alldeles eget problem. Bromsen är ett symptom, en signal om att något är på tok i systemet och att det behöver justeras.
Men det behöver inte nödvändigtvis ske genom en överföring av PPM-avgiften till inkomstpensionen.