Under måndagen presenterade finansminister Anders Borg (m) statsbudgeten och sina framtidsprognoser. I vanlig ordning yvdes Borg över ”starka offentliga finanser” och ”finansiell stabilitet” i Sverige.
Och det är helt korrekt att Sverige fortfarande har goda offentliga finanserna. Men den stora frågan är hur Borg använder den goda ekonomin? Använder han pengar till satsningar på samhällets utsatta grupper och den offentliga servicen?
Ett svar får vi i en färsk rapport från vänsterpartiet. Riksdagsledamoten Ulla Andersson (v) har räknat på konsekvenserna av regeringens politik.
Enligt rapporten, som bygger på siffror från Rut (riksdagens utredningstjänst), har den rikaste tiondelen av Sveriges vuxna befolkning fått 40 procent av den totala inkomstökningen under regeringen Reinfeldt.
Samtidigt ökar fattigdomen.
”Antalet fattiga har ökat med 146 000 personer mellan 2006 och 2008. Dessutom fördubblas barnfattigdomen bland barn med ensamstående föräldrar från 14 procent 2006 till 27 procent 2008”, konstaterar Ulla Andersson.
Sådana blir följderna när regeringen sänker förmögenhetsskatten och fastighetsskatten, samtidigt som den stramar åt a-kassan och sjukförsäkringen. Då blir det större klyftor.
Nu står det dessutom klart att den borgerliga sysselsättningspolitiken inte fungerar.
Före valet 2006 sa Sven-Otto Littorin (m) och andra borgerliga företrädare att deras politik skulle ge resultat efter två år. Nu har det gått två år sedan regeringsskiftet. Nu ser vi resultaten. Arbetslösheten ökar.
”Arbetslösheten stiger något, från 6,0 procent i år till 6,6 procent 2010”, skriver Borg själv på DN Debatt 22 september.
Detta är inget marginellt samhällsproblem. Detta ”något” handlar om hundratusentals människor av kött och blod. Varje procentenhet ökad arbetslöshet handlar om massvis av människor som far illa.
Det handlar om äldre som får lämna gemenskapen på en arbetsplats och om yngre som har svårt att överhuvudtaget få in en fot i arbetslivet.
Samtidigt har regeringen genom sin egen politik slagit sönder trygghetssystemen.
A-kassan har blivit en B-kassa. 500 000 människor lämnade arbetslöshetsförsäkringen, när Borg sänkte ersättningsnivån och höjde egenavgiften.
Det är grupper som är hänvisade till socialkontorens försörjningsstöd, om de förlorar jobbet.
I budgetpropositionen föreslår Borg nu att arbetslöshetsförsäkringsavgiften ska sänkas med cirka 50 kronor per sysselsatt medlem och månad. Men det löser inte problemet.
Thomas Östros, socialdemokraternas ekonomiske talesman, sågar regeringens a-kasseförslag längs med fotknölarna.
”Det är ett fiasko. Det går inte att först slå sönder a-kassan och få 500 000 att lämna och sedan bara erbjuda en 50-lapp, det är verkligen ett velande”, säger Östros.
Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson är lika kritisk.
”Regeringens hanterande av a-kassan är vårdslöst och slarvigt. Den ryckighet som präglat de borgerligas två första år skapar en osäkerhet för vanliga människor”, säger Peter Eriksson.
Påståendet stärks av statistiken. Häromveckan offentliggjorde Socialstyrelsen sin statistik över utvecklingen av försörjningsstödet (det som tidigare kallades socialbidrag) i Sveriges kommuner under det andra kvartalet i år.
Siffrorna visar att på ett år har kostnaderna för det ekonomiska biståndet i fasta priser ökat i 58 procent av kommunerna.
Regeringen snackar om att den vill bryta utanförskapet, men i själva verket ökar otrygghen och den ekonomiska osäkerheten för allt fler svenskar.