Med sju månader kvar till valet satsar Moderaterna allt på att komma tillbaka in i matchen om regeringsmakten.
Anders Borgs och Fredriks Reinfeldts besked om att det är stopp på skattesänkningarna och att skatter nu måste höjas är en vågad 180-graderssväng. Men samtidigt också ett erkännande av den egna politikens misslyckande.
• Jobbskatteavdraget fungerar inte som jobbpolitik. Så måste man tolka det faktum att det inte blir några fler jobbskatteavdrag trots 7-8 procents arbetslöshet.
• Genom att säga att skatterna måste höjas för att klara satsningar i skolan erkänner Moderaterna indirekt att Socialdemokraterna hade rätt: Det går inte att sänka skatter och klara välfärden samtidigt.
Skattehöjningsbeskeden från de Moderaterna kommer också att förändra synen på finansminister Anders Borg och hans gärning.
Tidigare har han hyllats av många för att han fört en framgångsrik och konsekvent ekonomisk politik (en bedömning som jag själv inte delar, men som varit ganska vanlig).
Nu backar han från bärande delar av sin egen tidigare linje och anhängarna vet inte vad de ska tycka.
Det är upp-och-nervända världen. Förr hånades Socialdemokraterna för att vara ett skattehöjarparti. Nu har M själv blivit ett.
Och vad är det för konsekvens i att i budgeten för 2014 anslå endast 670 miljoner extra till utbildning för att några månader senare hävda att skatterna behöver höjas med flera miljarder för att finansiera stora utbildningssatsningar?
Och minns ni den finansminister som för ett halvår sedan slog sig för bröstet över våra goda offentliga finanser och i riksdagen framhöll:
”I de flesta andra länder talar man om att höja skatterna. I Sverige kan vi genomföra skattelättnader.”
Även den som inte följer politik så noggrant måste tycka att det är något konstigt med dessa lappkast.
Det stora misslyckandet är förstås arbetslösheten.
Under merparten av Anders Borgs tid vid makten har arbetslösheten legat över 6 procent, ett förfärligt facit.
Man kan tro att Moderaternas helomvändning gynnar Socialdemokraterna. Men så enkelt är det inte.
Socialdemokraternas överdrivna kritik av regeringen för alltför stora budgetunderskott riskerar nu att slå tillbaka. När Borg prioriterar budgetsaldot blir plötsligt S-kritiken kraftlös.
Det stora problemet är om debatten om ekonomin förvandlas till ett SM i ansvarstagande . En tävling om vem är bäst på att samla i ladorna, inte om hur Sverige ska växa och utvecklas med allt fler i jobb.
Som P M Nilsson skriver i Dagens Industri:
”Budgethökarna förminskar Sverige, Det bästa skyddet mot nya kriser är en vital ekonomi och politik som orkar göra framtidsinriktade reformer.”
LO-ekonomerna erbjuder en del av receptet: Bygg bostäder, rusta upp tågtrafiken så att den fungerar, satsa på att förbättra välfärden.
Det skapar jobb och stärker vår ekonomi mycket mer än någon extra miljard i ladorna.