Borgerlig kampanjapparat
Bara under valåret 2006 lade Svenskt Näringsliv nästan en halv miljard kronor på opinionsbildning.
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
De gamla SAF-hökarna ersattes med duvor som var inriktade på samtal och dialog. Den samarbets- och kompromissinriktade Ebba Lindsö rekryterades till vd-posten.
Den gamla kampanjapparaten SAF fick under några år en mjukare och mer resonerande framtoning. Det snackades om en ny Saltsjöbadsanda och om utsträckta händer mellan arbete och kapital.
Den nya inriktningen fick emellertid hård kritik bland de borgerliga strategerna.
I en ledare i moderata Svenska Dagbladet i februari 2002 blev Svenskt Näringslivs dåvarande styrelseordförande Sören Gyll utskälld för att han i en radiointervju "helt lyckades undvika att nämna ordet skattesänkning".
I augusti 2002 spädde Kristina Axén Olin, som då var moderaternas toppnamn i Stockholm, på kritiken. I Dagens Industri sa hon sig vara "upprörd" för att Svenskt Näringsliv inte gav moderaterna uppbackning inför valet.
Men de gamla SAF-hökarna återtog snabbt befälet efter valet 2002.
2005 avpolletterades Ebba Lindsö efter bara 18 månader som vd.
Ny direktör i Svenskt Näringsliv blev Urban Bäckström, känd från Riksbanken, men också med ett långt förflutet som moderatpolitiker. Vid sin sida fick han vice vd:n och erfarne kampanjmakaren Janerik Larsson.
Firma Bäckström & Larsson har inte gjort Svenska Dagbladet och moderaterna besvikna. Inför valet 2006 var det inte längre tal om dialog med arbetarrörelsen. I stället dundrade Bäckström och hans penningstinna organisation på i gammal SAF-anda.
Kraven på slopa förmögenhetsskatt, lägre a-kassa och begränsade fackliga rättigheter blev på nytt huvudparoller.
Återigen blev arbetsgivarorganisationen en väloljad propagandamaskin i marknadsliberalernas tjänst. Ånyo ägnade sig Svenskt Näringsliv åt förtäckt borgerlig opinionsbildning.
Det är inte heller kaffepengar som Svenskt Näringsliv använder för opinionsarbete och för att driva fram en regeringspolitik som företräder arbetsgivarnas intresse.
I en rapport visar Arbetarrörelsens Tankesmedja att Svenskt Näringsliv satsar miljarder på marknadsliberal opinionsbildning.
"Endast sedan millennieskiftet har SN avsatt närmare 4 miljarder kronor i opinionsbildande syfte. Bara under valåret 2006 lade Svenskt Näringsliv nästan en halv miljard kronor på opinionsbildning, personalkostnaderna ej inräknade", skriver rapportförfattaren Sandro Wennberg på sidan 31 i den läsvärda och genomarbetade undersökningen.
Till detta ska läggas det enorma och svårgenomträngliga nätverk av diverse opinionsbildande organisationer med kopplingar till borgerligheten och Svenskt Näringsliv.
Det finns en hel hord av verksamheter som bara har som syfte att understödja borgerliga idéer: Timbro, Stiftelsen Fritt Näringsliv, Centrum för Rättvisa, Ratio, Föreningen för upplysning om kommunismen, Institutet mot mutor, Tidskriften Neo, Den nya välfärden ...
I sin rapport visar Sandro Wennberg hur dessa nätverk fungerar och personkopplingarna till de borgerliga partierna, främst Moderaterna.
Sandro Wennbergs gedigna rapport och avslöjanden skapade en liten notis på sidan 13 i Dagens Nyheter tisdag 5 maj.
Det säger något om massmedieklimatet i Sverige 2009.
Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Expressen älskar att göra artiklar om socialdemokraternas "maktapparat" och fackpamparna. Men när någon försöker berätta om marknadsliberalernas jättelika propagandamaskineri och om de enorma resurser som landets högerkrafter förfogar över, då blir det ingen stor grej i de stora nyhetsmedierna.