”Man har en ståndpunkt till dess att man intar en annan."
Det är ett citat som brukar tillskrivas socialdemokraten Jens Otto Krag (Danmarks statsminister 1962-1968 och 1971-1972).
Försvarsminister Peter Hultqvist (S) använder det i en krönika i Dala-Demokraten där han beskriver sin och sitt partis omsvängning i Nato-frågan.
"Alliansfriheten har tjänat Sverige väl. Men när kriget åter kom till Europa den 24 februari så ändrades villkoren, balanserna, hotbilden, samtidigt som den totala oberäkneligheten i Rysslands agerande blev uppenbar", skriver Hultqvist bland annat.
De flesta betraktar nog detta som en sund reaktion – att det är klokt att kunna ändra uppfattning och tänka om när verkligheten förändras och den gamla kartan inte längre gäller. Men i borgarpressen beskrivs nu Hultqvist som en "kappvändare" för att han ändrat uppfattning.
Hultqvists och socialdemokratins omprövning har emellertid inte skett lättvindigt. Den kommer efter en noggrann analys av det nya säkerhetspolitiska läget efter Vladimir Putins tal i december 2021, där han tydliggjorde Rysslands imperialistiska ambitioner, och det storskaliga angreppet på ett demokratiskt grannland 24 februari i år.
Hultqvists och socialdemokratins närmande till Nato har inte heller skett plötsligt över en natt. Sverige är sedan länge en västlig demokrati som samarbetar med andra västliga demokratier (såväl ekonomiskt och politiskt som militärt).
Som försvarsminister sedan 2014 har Hultqvist till exempel medverkat till att Sverige nu har ett 20-tal militära samarbetsavtal med andra länder. Sedan 2016 finns även värdlandsavtalet med Nato, som innebär att Sverige lättare ska kunna stödja och ta emot stöd från Nato vid en kris eller ett krig i Sverige eller i vårt närområde.
Genom dessa initiativ har Hultqvist och regeringen också bäddat för att Sveriges Nato-ansökan nu sannolikt kommer att behandlas snabbt och välvilligt av de flesta Nato-länder.
"Sverige är en uppskattad Nato-partner", som generalsekreteraren Jens Stoltenberg sagt vid flera tillfällen.
Mot den bakgrunden känns socialdemokratins omsvängning inte heller som så stor och dramatisk. Snarare framstår medlemsansökan som en naturlig fortsättning på Nato-partnerskapet och de tidigare samarbetssträvandena – i synnerhet i ett läge när även Finland ansöker om medlemskap.
Sverige skulle sannolikt vara mer utsatt och hotat om det förblir det enda nordiska land som står utanför den västliga försvarsalliansen.
Därför är det bra att Hultqvist och hela socialdemokratin nu tänker om och tar Nato-steget fullt ut. Det är ingen simpel vindflöjelpolitik.