Borgarna sprider myter

Under en föjd av år har borgarnas kampanjmaskiner spridit myter om ett omfattande bidragsfusk.

"Vi säger nej till stupstock, nej till dogmatiska tidsgränser och ja till aktivt stöd", sa Veronica Palm (S) i onsdagens riksdagsdebatt om sjukförsäkringen.

"Vi säger nej till stupstock, nej till dogmatiska tidsgränser och ja till aktivt stöd", sa Veronica Palm (S) i onsdagens riksdagsdebatt om sjukförsäkringen.

Foto: Bertil Ericson / SCANPIX

Ledare2009-12-11 06:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Veronica Palm, Socialdemokraternas talesperson i socialförsäkringsfrågor, var ilsken som en bålgeting i onsdagens debatt om sjukförsäkringen. Hon påminde om att den borgerliga riksdagsmajoriteten redan för ett och halvt år sedan beslutade om tidsgränserna i sjukförsäkringarna.
"Redan då varnade många för konsekvenserna. SKL liksom Samhall sa att gränserna är för snäva. Statskontoret klagade på ett bristfälligt underlag. Men regeringen brydde sig inte", sa Palm.

Förklaringen till att alliansen struntade i remissvaren är lätt att se.
"Det berodde på att regeringen trodde på fördomen att människor är lata fuskare. Men nu har det visat sig att sjukskrivna faktiskt är sjuka", sa Veronica Palm.

Rätt så. Under en föjd av år har det borgerliga kampanjmaskineriet målat upp bilden av ett omfattande bidragsfusk. Sjuka, arbetslösa, förtidspensionärer och föräldralediga har skuldbelagts och framställts som fifflare.
I en debattartikel i Dagens Nyheter i oktober 2007 hävdade Stefan Fölster, chefsekonom på Svensk Näringsliv, och Fredrik Bergström, vd för Handelns utredningsinstitut, på fullt allvar att nästan alla ägnar sig åt allvarligt fusk och regelvidriga tricks.
Samtidigt läckte regeringskansliet uppgifter till pressen om omfattande bidragsfusk. Det blev stora krigsrubriker i tidningarna.

Men den senaste tidens debatt och massmediala uppmärksamhet har haft det goda med sig att fler nu börjar förstå att det först och främst handlar om utsatta människor som behöver hjälp och stöd.
Fler och fler börjar äntligen ställa sig de berättigade frågorna: Varför ska alla arbetslösa ha lägre a-kassa, när det bara är två procent som fuskar?
Varför ska långtidssjuka lärare eller förtidspensionerade undersköterskor drabbas av försämringar bara för att det finns några individer som inte sköter sig?
Varför ska reumatiker, astmatiker, diabetiker och andra kroniskt sjuka klämmas åt för att det finns vissa individer som fuskar?

Det börjar det gå upp för den breda allmänheten och landets stora massmedieföretag att det inte går att bunta ihop alla sjuka och arbetslösa i en klump. Det handlar om individer.
Visst, det finns några slöfockar som hellre lever på bidrag än gör rätt för sig. Men i de allra flesta fall handlar det om människor som behöver uppbackning för att de blivit sjuka, gjort sig illa eller inte fått plats i det vanliga arbetslivet.