På insändarsidorna finns de som manar till bojkott av Norrmejerier sedan företaget bestämt sig för att avveckla verksamheten i Luleå och istället förlägga all produktion till Umeå.
Det är givetvis trist att mejeriet och jobben i Luleå försvinner. Men för den som slår vakt om bönderna i Norrbotten och den lokala livsmedelsproduktionen är det oklokt – till och med direkt kontraproduktivt – att välja bort Norrmejerier och dess produkter.
Norrmejerier är inget multinationellt storbolag. Det är böndernas eget företag.
Norrmejerier är en ekonomisk förening, ett producentkooperativ som ägs av 365 lokala bönder i norra Sverige. Därför är uppmaningar till bojkott av Norrmejerier liktydigt med att rikta ännu ett slag mot de få kvarvarande och redan hårt trängda mjölkbönderna i Norrbotten.
I ett inlägg på Facebook påpekar också Luttugården i Övertorneå att det är deras egna valda företrädare i styrelsen som fattat beslutet om att lägga ned mejeriet i Luleå.
"Det är inte lönsamt för oss att ha två mejerier som inte nyttjas 100 procent, och merparten av mjölken produceras söder om Norrbotten", skriver Luttugården.
Som grund ligger realiteten att norrbottningar och andra dricker mindre mjölk än tidigare. Konsumtionsmönstren har förändrats radikalt.
"Sedan 1995 har mjölkproduktionen gått ned med 30 procent", konstaterar Norrmejeriers vd Gerhard Bley. "Nedgången i Luleå är ungefär 45 procent sedan 2010."
Även styrelseledamoten Johan Liljebäck, själv verksam som bonde i Svartbyn utanför Överkalix med över 100 mjölkkor på sin gård, förklarar och försvarar ställningstagandet.
"Vi var eniga i styrelsen. Inga roliga beslut att ta, alltid svårt när det handlar om många arbetstillfällen, men det här innebär så pass stora fördelar för lönsamheten på sikt", säger han till NSD.
För ungefär 60 anställda vid mejeriet i Luleå är beslutet självfallet en smäll. Därför gäller det att Arbetsförmedlingen, Trygghetsrådet, Trygghetsfonden och andra är på tå för att skapa alternativ och framkomstvägar för de berörda.
I sådana här lägen krävs solidarisk uppställning från hela samhället – A-kassa, arbetsmarknadspolitik, arbetsmarknadsutbildningar, omställningsstudiestöd och annan uppbackning för de som förlorar sina jobb.
Resultaten är vanligtvis goda. Sverige har väl fungerande system för att hantera stora strukturförändringar.
Till exempel pekar Trygghetsfonden, som ägs gemensamt av LO och Svenskt Näringsliv, att 9 av 10 uppsagda arbetare brukar få jobb inom ett år.
Men det är angeläget att det även finns starka skyddsnät och fortsatta insatser för resterande 10 procent som har större svårigheter att hitta en ny tillvaro på arbetsmarknaden. Ingen får lämnas i sticket.