Nya tekniska innovationer är till för att hjälpa mänskligheten framåt och underlätta våra liv. Men inte sällan har tekniska språng också inneburit att de som står för produktionen av det nya har exploaterats.
Inte minst i norr har folket historiskt fått baksidan av det nya – hårt arbete för låg lön.
Så var det för skogsarbetarna när skogsbruket blev mer industrialiserat och mark köptes upp av patroner vid kusten.
Lika så när industrialisering av landet tog fart på riktigt. Livsfarlig gruvbrytning och fabriker helt utan skydd för arbetarna.
Människor sågs som en råvara som byttes ut om den inte längre höll måttet eller blev skadad. Och som för alla råvaror ville betala så lite som möjligt, för att kunna göra så stor vinst som möjligt.
Med demokratins intåg växte välfärdsstaten, vanligt folks trygghet och löntagarnas rättigheter. Men som alla rättigheter är de inte beständiga om vi inte slåss för dem.
Nu sker en andra våg av industrialisering och grön omställning. Åter är Norrbotten scen för det stora som sker, som bygger Sverige och säkrar framtiden.
Det är i en helt annan tid än före demokratin, men kapitalismens rovdrift på människor och natur har samma drivkrafter. I den gröna omställningen i bilindustrin, som Tesla kickade igång, är det snarare risk att det motsatta sker.
I snart åtta månader har världens rikaste man legat i konflikt med svenska arbetare. Med sin vägran att skriva kollektivavtal visar Elon Musk att det inte finns ett likhetstecken mellan omsorg om klimatet och om människor.
När jag besöker Boden och bygget av den enorma anläggningen för vätgas och klimatsmart stål kommer en känsla av litenhet över mig. Liten inför stora företags möjligheter att exploatera människor i kilmatkampens namn.
Men mina fördomar slås i spillror direkt när jag passerar grindarna.
Det första jag möter när jag legitimerat och skrivit in mig är en fackföreningsexpedition. Redan innan bygget är klart och medan det ännu mest är tillfälliga arbetare så har man berett plats för löntagarnas företrädare att vara delaktiga i produktion och planering.
”Kollektivavtal? Jo, men det har vi självklart”, säger mina guider från företaget. ”Vi kräver också kollektivavtal av alla våra entreprenörer och accepterar inte fler än två led av underentreprenörer.
Jag försöker att inte se för imponerad ut, men det är svårt. Det är ju precis det här som många av de stora nya etableringarna saknar. Utan avtal, försäkringar och koll på vem som är anställd av vem kan det gå riktigt illa för de som jobbar.
Den där hissolyckan på ett bygge i Stockholm där fem arbetare dog är ett tydligt exempel. Människor fick sätta livet till på jobbet och flera dagar efter olyckan hade företaget ännu inte lyckats reda ut vilka de var eller var de var anställda.
Totalt haveri och fullständigt orimligt på svensk arbetsmarknad.
När jag lämnar Boden är det med en positiv känsla. Både för att den gröna omställningen kan hjälpa oss klara klimatkatastrofen, men också för att den kan göra det utan rovdrift på människor.
Det har varit nog med utarmning av mänskliga och gemensamma värden i norra Sverige.
När alla blickar riktas hit så visar vi att det går att kombinera ekologisk och social hållbarhet. Det är bra för de som jobbar, för företagen och för den framtid vi bygger.
Låt oss räta på ryggen och exportera både minskade utsläpp och den svenska modellen. Båda gör världen bättre.