Bilindustrin blöder och alliansen ser på
Ideologiskt blockerad står regeringen passivt och ser på medan svenska fordonstillverkare blöder.
Det är dystert för de "svenska" nationalklenoderna Volvo och Saab. Försäljningen av Saabbilar minskade med 22 procent under andra kvartalet medan Volvo PV tappade tio procent under första halvåret samtidigt som det blev en förlust på 1,6 miljarder kronor.
Foto: ADAM IHSE / SCANPIX
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Hade vi då satsat på två stora företag som tillverkar personbilar?
Knappast.
Varför skulle någon frivilligt ge sig in i en bransch som kännetecknas av stor överkapacitet och stenhårt omvandlingstryck på grund av höga oljepriser och allt starkare miljökrav?
Och framför allt: varför lägga så många ägg i samma korg?
Nej, det låter inte precis som en framtidssatsning.
Men nu är ju verkligheten som den är. Vi har Volvo och Saab och flera tiotusentals svenska jobb som är beroende av att det går bra för dessa företag och deras underleverantörer.
Den svenska fordonsindustrin (då ingår också lastvagnarna) står för en omsättning på över 400 miljarder kronor per år och för en femtedel av industrins samlade investeringar till forskning och utveckling.
Idag är Volvo och Saab illa ute, inte i första hand för att produktionen inte skulle vara konkurrenskraftig utan beroende på att en rad yttre faktorer - dollarn, oljepriset och klimatkraven - påverkar efterfrågan på svenska bilar.
Sveriges gedigna kunnande som bilbyggarnation är naturligtvis en tillgång som måste utnyttjas. Men hur?
Om svenska biltillverkare ska kunna konkurrera måste de erbjuda något extra.
Säkerhet har varit en sådan svensk paradgren. Inom Ford-koncernen har en stor del av utvecklingsarbetet på säkerhetsområdet utförts på Volvo i Sverige.
Ett annat svenskt trumfkort skulle kunna vara miljöanpassning, men där har de svenska bilföretagen varit alldeles för fega och inte vågat gå i spetsen för en nödvändig omställning.
Den socialdemokratiska regeringen startade ett ambitiöst arbete för att utveckla svensk bilindustri. Infrastrukturen byggdes ut. Ett strategiprogram för framtiden togs fram. Pengar satsades på forskning.
Men efter regeringsskiftet har det mesta gått i stå, trots att det i dagsläget är ännu mer angeläget att skapa bra förutsättningar för svenska fordonstillverkare.
Samhället kan driva på genom att stimulera utveckling av säkerhet och miljöanpassning. Ges möjlighet för alla intresserade att delta kan heller ingen anklaga Sverige för otillbörligt gynnande av inhemska tillverkare.
Samverkan mellan industri och samhälle har historiskt skapat en lång rad svenska världsprodukter. Ericssons AXE-växel i samarbete med Televerket är ett exempel, samarbetet mellan läkemedelsindustrin och svensk sjukvård är ett annat.
Staten kan inte plocka ut framtidens företagsvinnare, men den kan göra skillnad genom att stötta utvecklingen med långsiktiga och brett inriktade program på intressanta framtidsområden.
Men sådana idéer är ett rött skynke för den borgerliga alliansen. Den tror att marknaden ordnar allt.
Ideologiskt blockerad står regeringen passivt och ser på medan svenska fordonstillverkare blöder.