Under 1970- och 1980-talen var kampen mot apartheid, rasåtskillnaden, i Sydafrika en central fråga för arbetarrörelsen och andra internationellt engagerade organisationer i Sverige.
29-30 november 1985 blev en höjdpunkt i de svenska folkrörelsernas solidaritetsarbete för södra Afrika.
Den svenska artisteliten ställde upp i projektet "Rock mot apartheid". Det arrangerades två stora galor i Scandinavium i Göteborg.
"Berg är till för att flyttas", skrev Tomas Ledin och Mikael Wiehe i en gemensam sång.
Hela Sverige sjöng med, förutom några MUF:are och SAF-direktörer som bekymrade sig för handeln med den vita överklassen i Sydafrika.
Under två dagar samlade artisterna in 12 miljoner kr som stöd till ANC (African National Congress), som då fungerande som en befrielserörelse i Sydafrika.
Samtidigt bidrog S-regeringen med fem miljoner kronor till ANC:s humanitära arbete.
Statsminister Olof Palmes korta tal i Scandinavium 29 november 1985 - bara tre månader före hans för tidiga död - är en klassiker.
"Kom i håg att apartheidsystemet finns bara för att det får stöd utifrån. Om det stödet undanrycks och förbyts i ett motstånd då kan icke apartheid bestå. Om världens ungdom bestämmer sig för att apartheid skall bort, då kommer apartheid att försvinna. Och det är ett ansvar", sa Palme.
Olof Palme avslutade:
"Vi har ett gemensamt ansvar och vi kan tillsammans säga: Frige Nelson Mandela, upphäv undantagstillståndet, avskaffa apartheid, ge frihet åt Afrika!"
Drömmen blev verklighet. Opinionsbildningen mot rasförtrycket gav resultat. Berg gick verkligen att flytta. "Världens ungdom", som Palme talade om, kunde påverka.
Apartheid avskaffades och ANC-ledaren Nelson Mandela, som hade suttit fängslad i 27 långa år, blev det fria Sydafrikas första demokratiskt valda president 1994.
I dag är Nelson Mandela en gammal man, 92 år. Med alla rimliga mått mätt kommer han inte finnas i jordelivet länge till.
Men hans livsöde bör vara en inspiration för all framtid.
Som ANC-ledare kunde han ha valt våld och hård konfrontation mot den vita diktaturen. Sydafrika kunde ha hamnat i ett blodigt inbördeskrig. Men i stället valde Mandela freden, dialogen och reformismen.
27 år i fängelse blev inte en källa till hat och bitterhet hos Mandela.
När han lämnade fängelseön Robben Island 1990 blev han i stället den starkaste rösten för fredlig samexistens och försoning.
Nelson Mandela utgör ett av 1900-talets mest fascinerande människoöden och borde vara en inspirationskälla även för vår tid.
Det går att omvandla även djupt odemokratiska samhällen utan blodiga revolutioner.