Behaglig höst för Reinfeldt
Fredrik Reinfeldt (M) åker runt på internationella toppmöten medan departementscheferna får ta smällarna i inrikespolitiken.
EU-kommissionens president Jose Manuel Barroso och statsminister Fredrik Reinfeldt (M) träffade Kinas president Hu Jintao i Beijing.
Foto: Liu Jin
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Till detta ska läggas att Reinfeldt, som följd av det svenska ordförandeskapet i EU, har kunnat surfa fram som internationell statsman.
De inrikespolitiska problemen har delegerats till andra i regeringen medan Reinfeldt farit som en skottspole mellan toppmötena i Washington, Bryssel, New Dehli och Beijing.
Näringsminister Maud Olofsson (C) får ta smällarna för problemen i Vattenfall och krisen i Saab. Arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin (M) får besvara frågorna om den snabbt stigande arbetslösheten. Socialförsäkringsminister Christina Husmark-Pehrson tvingas hantera oron inför regelförändringarna i sjukförsäkringen.
Men som regeringschef har Reinfeldt det yttersta ansvaret för regeringspolitiken. Det går inte att bara kasta över ansvaret för utslagningen på arbetsmarknaden och de skenande socialbidragskostnaderna på andra. Reinfeldt är i allra högsta grad delaktig och ansvarig.
Till exempel går det inte att skylla problemen i a-kassan, sjukförsäkringen och de stigande socialbidragskostnaderna på lågkonjunkturen eller bolånekrisen i USA. De är en direkt följd av ett antal högst medvetna regeringsbeslut. Det är en hemkokt soppa.
Det är den borgerliga regeringen och riksdagsmajoriteten som försämrat villkoren i arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen.
Dessa beslut är också förklaringen till att fler människor nu tvingas gå till socialkontoren.
Socialbidragen ökade med hela 20 procent under tredje kvartalet i år jämfört med samma tid i fjol, enligt rykande färska siffror från SKL (Sveriges kommuner och landsting).
1 januari 2010 kommer problemen att förvärras ytterligare, när 54 000 långtidssjuka mister rätten till sjukpenning. För många av dem väntar en mycket tuff social och ekonomisk tillvaro.
I radioprogrammet Studio Etts statsministerutfrågning fredag 27 november konfronterades Reinfeldt med en del frågor om förändringarna i sjukförsäkringen.
Regeringschefen ville inte höra talas om orden "utslagning" eller "utförsäkring".
"Vi omförsäkrar människor", sa statsministern till en orolig kvinna.
Snacka om nyspråk! Det som sker 1 januari är att 54 000 långtidssjuka svenskar mister rätten till sjukersättning. Det beror inte på att de blivit rehabiliterade eller friskskrivna av en doktor, utan bara på att de nått maxgränsen för antalet ersättningsdagar från sjukförsäkringen.
I stället hänvisas de till ett "introduktionsprogram" hos arbetsförmedlingen. En del av dem kommer att få a-kassa, om de uppfyller det stränga regelverket. Andra - oklart hur många - kommer att få en aktivitetsersättning som uppgår till 223 kronor om dagen eller 3 950 kronor om månaden efter skatt. Det är i realiteten ett statligt socialbidrag.
Detta kallar Reinfeldt för "omförsäkring", men i praktiken handlar det om ett hårt slag mot en grupp som redan har det tufft på arbetsmarknaden.
Visst, det är bra om människor kan komma igen på arbetsmarknaden. Men det gäller att inse realiteter och se verkligheten i ögonen. Det står ingen kö av privata eller offentliga arbetsgivare utanför arbetsförmedlingarnas kontor för att ta hand om dem som varit sjuka i tre eller fem år.
De flesta arbetsgivare drar sig för att anställa människor med osäkra diagnoser och fysiska eller psykiska krämpor som gör att de inte kan gå för fullt.
I sitt stora stämmotal tidigare i höst drömde Reinfeldt om att bli en ny Tage Erlander. Men Reinfeldt blir ingen ny landsfader. Det finns alldeles för många styvbarn i hans folkhem.