Basnäringarna klarade krisen
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Han var inte ensam om tankarna.
"De norrbottniska basnäringarna är bara skit", dundrade ekonomiprofessorn Ingemar Ståhl i NSD 4 december 1981.
I tvärsäkra ordalag dömde han ut malmen ("har inget värde"), stålet ("inget att räkna med") och skogen ("är inget speciellt").
Men basnäringarna var mer slitstarka än vad borgerliga opinionsbildare och nationalekonomer trodde i början av 1980-talet.
I dag gör LKAB jättevinster. I gårdagens upplaga kunde NSD berätta om gruvbolagets jättelika investeringar inför framtiden.
Det är en remarkabel scenförändring jämfört med situationen för 25 år sedan. Då stod basnäringarna på ruinens brant.
Då sa förståsigpåarna att den enda järnmalmsproduktionen som skulle överleva var dagbrotten i Brasilien och Australien, därför att de har lägre kostnader eftersom de kan bryta malmen ovan jord.
Det skulle inte vara lönsamt att att bryta malm norr om polcirkeln och mer än tusen meter under jord. Men tji fick Ingemar Ståhl, Svante Nycander och andra marknadsliberala dödgrävare. De norrbottniska basnäringarna är still-going-strong 2008.
Men - märk väl - det krävdes en aktiv statlig industripolitik i början av 1980-talet för att basindustrierna skulle klara krisen.
I mars 1983 bidrog Olof Palme och den dåvarande socialdemokratiska regeringen med miljarder för en finansiell rekonstruktion av LKAB, SSAB och skogsbolaget Assi.
Ägaren staten gick in och tog ett långsiktigt ansvar för regionen och gruvbrytningen. Malmfältens framtid överläts inte till de fria marknadskrafternas nyckfulla och kortsiktiga spel.
Det finns skäl att påminna om det när dagens Svante Nycander (Peter Wolodarski på Dagens Nyheter och andra liberala opinionsbildare) pläderar för en utförsäljning av LKAB och andra statliga företag.
Självfallet är det inget självändamål att staten äger företag. Men i bland finns sociala, regionalpolitiska och samhällsekonomiska argument för samhällsägande.
Exemplet LKAB visar vikten av ett långsiktigt statligt ägande. En privat ägare hade aldrig tagit det ansvar som regeringen Palme tog 1983.