Inför valet 2014 tog Socialdemokraterna och LO (Landsorganisationen) fram ett gemensamt program med tio krav för att skapa ordning och reda på arbetsmarknaden.
Ett av de viktigaste förslagen var att skrota Lex Laval – den antifackliga lag som alliansregeringen drev igenom 2010 och begränsade fackets möjligheter att vidta stridsåtgärder mot utländska företag som ägnar sig åt lönedumpning och inte följer svenska kollektivavtal.
”Det ska inte spela någon roll från vilket land arbetstagaren kommer eller var arbetsgivare är registrerad. Oseriösa företag och företagare som inte betalar avtalsenliga löner eller som på andra sätt diskriminerar löntagare som arbetar i Sverige ska inte ha fördelar av att utöva illojal konkurrens”, skrev LO och Socialdemokraterna i programmet.
Direkt efter regeringsskiftet 2014 började arbetet för att vrida utvecklingen i en annan riktning.
Redan i april 2015 fanns ett färdigt utredningsförslag. Den så kallade utstationeringskommittén föreslog att Lex Laval bör rivas upp och ersättas av en utökad rätt för facket att ta strid för kollektivavtal, större kontrollmöjligheter för de fackliga organisationerna och nya rättigheter för utländska arbetstagare som är stationerade i Sverige.
Därefter följde som alltid en tid med remissrundor och beredningar innan regeringen kunde lägga en proposition och riksdagsbehandlingen tog vid. I april 2017 var dock allting klappat och klart. Lex Laval skrotades – helt i linje med kraven från S och LO.
Det betyder dock inte att striden om Lex Laval är över. Hotet från högern kvarstår.
Under riksdagsåret har tre borgerliga motionärer krävt ett återinförande av Lex Laval. I voteringen 23 februari beslutade dock en majoritet att avslå kravet.
Riksdagsvalet 11 september kan emellertid innebära nya majoritetsförhållanden och att de antifackliga krafterna får större stöd.
Därför kan de fackliga företrädarna inte sitta stillatagande i årets valrörelse. Det kommer att spela roll för löntagarorganisationerna vilka riksdagsmajoriteter och vilken regering som formas efter höstens val.
Det finns skäl att upprepa argumenten mot Lex Laval även i årets valrörelse.
Det är ingen diskriminering av utländska företag eller arbetare att säga att svenska lagar och avtal ska gälla alla som är verksamma i Sverige. Det är i allra högsta grad en likabehandlingsprincip.
Den som kör bil i Polen förväntas följa polska trafikregler. På samma sätt måste det vara på arbetsmarknaden.
Den som jobbar på arbetsplatser i Sverige bör lika självklart följa svenska lagar och avtal.
Det blir helt absurt om 27 EU-länders olika arbetsrätt ska gälla samtidigt på svensk arbetsmarknad.