Stefan Löfven och Januariavtalet har sina belackare både till höger och vänster.
Alla som har studerat arbetarrörelsens historia vet emellertid att han är i gott sällskap. Han är inte den första socialdemokratiska samarbetsingenjör som smädats och bespottats av politiska motståndare.
Redan Hjalmar Branting fick höra att han svek arbetarrörelsens ideal när han satte sig i samma regering som liberalen Nils Edén 1917. De renläriga menade att han ägnade sig åt "ministersocialism".
Med historiens facit i hand kan vi dock konstatera att den liberalsocialdemokratiska koalitionen gjorde en minst sagt betydelsefull insats. Den gav Sverige allmän och lika rösträtt samt lagen om åtta timmars arbetsdag plus en del andra fina reformer.
100 år senare nämner vi Branting och Edén med den största respekt medan dåtidens mest bullriga kritiker, högermannen Ernst Trygger och vänstersocialisten Ivar Vennerström, är i princip helt bortglömda.
I dag är det även få som talar illa om Saltsjöbadsavtalet 1938. Men då fanns krafter som ifrågasatte handslaget mellan LO och SAF. Vänsterdebattören Ture Nerman beskrev det som ett förräderi mot arbetarklassens intressen och skaldade:
Förr slogs man arg på ömse sidor om barrikaden –
nu går man vägen i arm i arm till Saltsjöbaden.
2020 hyllar nästan alla att Socialdemokraterna och Centerpartiet gjorde upp om budgetsaneringen 1995-1998 och tog Sverige genom 1990-talskrisen. Men då var det annat ljud i skällan.
Moderaterna framställde de centerpartistiska samarbetsmännen Per-Ola Eriksson och Olof Johansson som avfällingar. Och vid en demonstration i Skellefteå 1996 brände en ung vänsteraktivist en bild av Göran Persson.
Ett annat exempel är det svenska medlemskapet i EU. Idag känns det som en självklarhet för de flesta – icke minst för alla ungdomar som ser möjligheten att bo, studera och arbeta i andra europeiska länder.
Vi som var med på 1990-talet minns dock en starkt polariserad EU-debatt. Jonas Sjöstedt och andra på vänsterkanten angrep Ingvar Carlsson och beskrev EU som värsta hotet mot välfärden, arbetsrätten, snuset och älgjakten.
Överdrifter och skrämselpropaganda återkommer även i dagens debatt om Januariavtalet. Men i framtidens historieböcker är jag övertygad om att det kommer att nämnas som en konstruktiv samarbetslösning som tjänat Sverige väl.
S, C, L och MP har (i likhet med Branting och Edén 1917) gjort en historisk kompromiss som för Sverige framåt. Och så småningom kommer även Stefan Löfven att få ett erkännande för sin insats.