Den 6 september, fem dagar före riksdagsvalet i höstas, kunde dåvarande handelsministern Anna Hallberg (S) meddela att USA bestämt sig för att ansluta sig till det svenska initiativet Global Deal.
"Att USA blir en del av Global Deal bidrar till en starkare global plattform och större möjligheter att lyfta fram värdet av social dialog och samarbete mellan arbetsmarknadens parter", sa hon till tidningen Arbetet.
Global Deal är ett bra exempel på hur den tidigare socialdemokratiska regeringen arbetade för att stärka löntagarnas rättigheter inte bara i Sverige utan på hela planeten.
Det var Stefan Löfven som sjösatte Global Deal som statsminister 2016. Syftet var skapa en dialog mellan fack, företag och stater för att skapa vettiga villkor för världens alla löntagare och minska de sociala spänningarna.
Sakta men säkert har initiativet fått en allt större följarskara.
Hittills har 24 länder, 38 fackliga organisationer samt 46 storföretag och arbetsgivarorganisationer anslutit sig. Dessutom finns 22 ideella partners som svenska Union to Union och FN-organet ILO.
Och det är givetvis en stor framgång att USA, världens största ekonomi, backar upp initiativet. Det visar även betydelsen av att det är en progressiv politiker som "Union Joe" Biden som sitter i Vita Huset istället för den reaktionäre Donald Trump.
Arbetsuppgiften är så klart gigantisk. Att lyfta villkoren för världens alla löntagare är inget som görs i en handvändning.
Rapporterna från världsfacket ITUC (International Trade Union Confederation) visar att kränkningar av löntagarnas rättigheter och övergrepp i arbetslivet hör till vardagen i många av världens länder. I vissa länder är det direkt livsfarligt att vara fackligt aktiv.
Men det spelar roll när stora länder som USA, Spanien och Argentina och multinationella företag som Michelin, L´Oréal och Scania sluter upp bakom Global Deal och lyfter frågor som arbetsmiljö och arbetsrätt.
Det ökar trycket på oseriösa arbetsgivare och skrupelfria kapitalintressen, vilket är ett litet men viktigt steg för att göra världen ett stycke bättre.
Därför får vi hoppas att nya handelsministern Johan Forssell (M) och den nya regeringen fortsätter det arbete som inleddes av Stefan Löfvens och Magdalena Anderssons regeringar.
Kampen för fackliga rättigheter har aldrig hört till Moderaternas starkaste grenar. Men det finns all anledning för regeringen och Sverige som land att verka för att Global Deal utökas, utvecklas och får tillräcklig finansiering.
Det ligger i allas intresse att världen präglas av en fungerande dialog och anständiga förhållanden mellan fack och arbetsgivare.