Hur kommer det att gå för Ludwig och Amina? Klarar de godkänt? Lyckas läraren Malin skapa en bra studiemiljö i klassen?
Vi är många som spänt har följt TV-dokumentären Klass 9 A.
Visst finns inslag av överdriven dramaturgi i serien. Visst heroiseras superpedagogernas förmåga att vända till synes hopplösa lägen.
Men Klas 9A öppnar också ett unikt fönster in i dagens skola, intressant inte minst för alla som inte längre har direktkontakt med den världen.
Bakom svårigheterna på Mikaelskolan i Örebro anar man många andra niondeklasser runt om i landet som brottas med liknande problem.
För mig är det starkaste intrycket av Klass 9 A bilden av en skola som kapitulerat.
Förra året lämnade 14 000 elever grundskolan utan behörighet att gå vidare till gymnasiet.
I tysthet har vuxenvärlden accepterat att en betydande del av en ungdomskull döms till en dålig start i livet.
Klass 9 A fokuserar mycket på lärarna och undervisningen. Men det stora misslyckandet i dagens skola är inte enstaka lärares fel.
Ansvaret vilar också på skolledning och föräldrar naturligtvis, men framför allt på de som beslutar om skolan, kommunalpolitiker, riksdag och regering.
Den ytterst ansvarige skolministern Jan Björklund, har han inte redan gjort mycket för att förändra skolan?
Jovisst, men hans utgångspunkt är hela tiden den gamla pluggskolan: bättre disciplin och fler prov. Det är bra med ordning och reda i skolan och kunskaperna behöver kontrolleras med jämna mellanrum, men det räcker ju inte för nå målet - att ge alla elever det stöd de behöver.
Socialdemokraterna har inte heller lyckats landa på rätt fot i skoldebatten.
I kriskommissionens rapport talas allmänt om att alla barn ska ha chansen till en lika bra start i livet, men hur dagens situation behöver förändras förblir oklart. Detaljerade recept är heller inte att begära av en kriskommission.
Men det är typiskt att skoldebatten inom Socialdemokratin i stället fokuserar på frågan om friskolornas vinster.
Det stora problemet i dagens skola är ju inte vinst i friskolebolagen, utan hur skolor i allmänhet fungerar, den ökade segregationen och bristen på resurser i skolsystemet.
I det perspektivet är det allvarligare att friskolorna förbrukar resurser som skulle kunna användas mycket bättre till elever med större behov.
Det är ingen mänsklig rättighet att etablera skolor. Men med dagens regelverk i Sverige är det så. Det borde S ändra på.
Vi måste börja se skolsystemet som en helhet igen.
Det behöver satsas mycket mer på skolan. Det behövs fler Stavrosar och Gunillor - det vill säga extra resurser för att hjälpa dem som halkat efter - i den svenska skolan.
Socialdemokratins uppgift bör vara att konsekvent och kompromisslöst kämpa för en bra skola för alla, där alla barn kan få den hjälp de behöver.
Det är vad man kan lära av Klass 9 A.