Forskare har lyckats få liv i en konstgjord manet. Den är skapad av silikon och muskler från råttor. Nu simmar den själv.
En forskare säger att "det är lite kusligt". Maneten är som en mindre version av Frankensteins monster. När man läser sådant tänker man att mänskligheten är fantastisk. Vilka framsteg! Vi lyckas skapa konstgjort liv. Samtidigt verkar det som om mänskligheten vill utrota några andra djurarter.
Jag fastnade framför "Havets jättar" på SVT. I det första avsnittet får man följa valar. Om fem år kommer vi kunna prata med delfiner, säger en forskare.
Alla i programmet skakar på huvudet åt tidigare generationers dumheter. Åt att människan jagade valar tills många nästan utrotades helt. En forskare beskriver Grönlandsvalen, som lever i arktisområdet, som sorgsen.
Det är otroligt svårt för människor att komma nära dem, eftersom de jagats så intensivt så länge. Vi jagade. Och jagade. Nu är valarna sorgsna. Och skygga. Och mycket färre.
Isbjörnarna är också färre. De jagades intensivt fram till 1900-talet, då var de utrotningshotade. Det får barn lära sig på grundskolan, och alla skakar på huvudet igen. Åt att dåtidens människor inte visste bättre. Att de inte slutade jaga dem.
Förra veckan klättrade människor utklädda till isbjörnar upp på Shells bensinstationer runt om i världen. På flera ställen i Sverige. Bakgrunden är att Shell ska påbörja provborrningar till havs utanför Alaska.
Det finns nämligen olja där. Mycket olja. "Isbjörnarna" som klättrade var människor från Greenpeace som vill att Arktis ska skyddas. Precis som att Antarktis idag skyddas av FN. Isarna smälter och djurarter dör ut. Det minsta vi kan göra är att inte börja borra där. Borra efter mer olja, som kommer att smälta isarna ännu mer - och dessutom riskera att störa de utrotningshotade djur som lever där idag.
Johan Eriksson på Svenska Dagbladets ledarredaktion tycker däremot att Greenpeace har dåliga skäl att skälla på Shell. Han bloggade om detta på Svenska Dagbladen den 21 juli. Han skriver att Arktis är ett hav omgivet av länder. "Länder som självständigt bestämmer över sina gränser. Länder som behöver energi till bilar, industrier och uppvärmning", skriver han.
Han berättar hur duktiga Shell varit, hur mycket pengar de satsar på djurlivet i Alaska. Han avslutar med en slogan, som nästan låter som om den är hämtad från Shells PR-plan: Arktis inte är ett museum.
Nej, Arktis är inte ett museum. Eftersom på museum är djuren döda. På Arktis lever däremot fortfarande utrotningshotade arter. Ifall vi fortsätter tycka att Arktis får anpassa sig efter oss så kommer många djur däremot förpassas till en monter på ett museum. Uppstoppade, bredvid en skylt där det står vilket år arten dog ut.
Våra barn kommer att läsa på skylten, titta på djuret och skaka på sina huvuden. De kommer undra hur vår generation egentligen tänkte.