Är det ett sådant Sverige vi vill ha?
Reinfeldts Sverige är ett land där den ideologiska ambitionen att sänka skatten överskuggar viljan att bygga en bra gemensam välfärd.
Foto:
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Om två år kommer denna skattekvot - ett vanligt sätt att mäta "skattebördan" - att ha minskat till 46 procent, spår Konjunkturinstitutet.
Det är en dramatisk förändring. Ett diagram i institutets senaste prognosrapport visar en kurva som dyker brant nedåt.
Utvecklingen mot lägre lägre skattekvot inleddes visserligen redan under socialdemokratisk tid, men har fått turbo under den borgerliga regeringen.
Socialdemokratiska regeringar har haft som pragmatiskt mål att försöka hålla skattekvoten kring 50 procent.
Men för borgerligheten är sänkta skatter ett krav av nästan fundamentalistisk natur, det rör själva kärnan i deras ideologiska själ.
Både moderatledaren Fredrik Reinfeldt och centerledaren Maud Olofsson har talat om det svenska skattetrycket bör komma ner på europeisk nivå.
Då är det inte 46 procent vi talar om utan snarare 40 (en teknisk detalj: skattekvoten överdriver det svenska skattetrycket eftersom vi har socialförsäkringar som beskattas - när vi ska jämföra oss med andra bör Sveriges siffra därför minskas med ett par tre procentenheter).
Men är det inte bra att vi slipper betala så mycket i skatt, att vi får mer pengar i handen?
Självklart ska vi inte betala mer skatt än nödvändigt. Men lägre skatteintäkter begränsar förstås möjligheterna att satsa på offentlig välfärd.
Konjunkturinstitutets kurva över den offentliga sektorns utgifter liknar skattekvotskurvan.
De samlade offentliga utgifterna väntas 2010 ligga 3 procentenheter under nivån år 2000.
I första hand är det transfereringarna (a-kassa, sjukförsäkring, förtidspensioner osv) som minskar (och så räntorna på statsskulden förstås, men det är ju bara bra).
Vad betyder då minskade offentliga utgifter och dalande skattekvot?
Ja, Sverige kommer att bli alltmer likt andra europeiska länder.
2006 hade Sverige något högre skattekvot än Danmark. Idag har Danmark passerat. Om två år handlar jämförelsen om Frankrike, Norge och Finland.
Och om Reinfeldt och Olofsson får fortsätta ytterligare är det Italien och Nederländerna vi jämför oss med.
Sänks skattekvoten betyder det också att vi måste sänka ambitionerna på den offentliga välfärdens område.
Från att ha varit ett land som gått i spetsen för den nordiska modellen skulle Sveriges välfärdsambitioner hamna på genomsnittlig EU-nivå.
Om skatten sänks kan vi betala mer själva, invänder Reinfeldt. Javisst, de som har goda och stabila inkomster kan säkert sörja för sin egen välfärd.
Men alla andra då? De som förlorar jobbet, de som drabbas av sjukdom, de som i olika skeden av livet är beroende av samhället stöd?
Reinfeldts Sverige är ett land där den ideologiska ambitionen att sänka skatten överskuggar viljan att bygga en bra gemensam välfärd.
Är det ett sådant samhälle vi vill leva i?