Apoteket styckas
Regeringens privatiseringsiver riskerar att drabba läkemedelsförsörjningen i glesbygden och många mindre samhällen i vårt avlånga land.
PRO vill stoppa privatiseringen av apoteken. "Läkemedel är en del av sjukvårdskedjan, inte en handelsvara vilken som helst", anser Pensionärernas Riksorganisation.
Foto: HENRIK MONTGOMERY / SCANPIX
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
"I dag finns bara ett fåtal butiker och Apoteket kvar. Apoteksfilialen är liten men välsorterad och har generösa öppettider. Och skulle inte en medicin finnas i lager hämtar personalen in den med en dags varsel. Bekanta på besök är imponerad över denna förnämliga service. Inte minst våra amerikanska vänner förundras över hur välordnat vårt apotek är", berättade Lindblom.
Men kommer de fina apoteken i Horndal, Jokkmokk, Älvsbyn, Överkalix och andra mindre samhällen att finnas kvar om fem år? Det finns skäl att känna oro.
Nu har privatiserings- och marknadsshysterin nått även den svenska läkemedelsförsörjningen. Apoteket ska sälja ut minst hälften av sina butiker till privata läkemedelskoncerner, enligt direktiven från den borgerliga regeringen.
I veckan kom besked om vilka apotek som berörs. I Norrbotten står 21 apotek på privatiseringslistan - däribland många mindre apotek i glesbygdskommunerna (till exempel Myggan i Arjeplog, Pärlan i Älvsbyn,Vittangi, Akkjan i Jokkmokk och Hjortronet i Haparanda).
Är det troligt att privata företag, som har vinstintresset framför ögonen, kommer att ta långsiktigt ansvar för läkemedelsförsörjningen i mindre byar och små samhällen? Knappast.
De privata läkemedelskoncernerna känner inte samma ansvar som staten för servicen och tillgängligheten i hela landet. Privata aktörer, som ska vinstmaximera, kommer inte att ta regionalpolitisk hänsyn. De satsar där det är lönsamt - det vill säga framför allt i storstäderna.
Det betyder sämre service för alla i glesbygden, men särskilt för äldre och kroniker som är extra beroende av läkemedel.
I en krönika i NSD 18 februari 2008 pekade Claes Nordmark, då politiskt sakkunnig i Stockholms läns landsting, på konsekvenserna av privatiseringen i Norge.
"I Norge avreglerades apoteksmarknaden i början av 2000-talet med resultatet att tre internationella kedjor nu äger i stort sett samtliga läkemedelsgrossister. Prissättningen kontrolleras inte längre i Norge och många läkemedel har därför nu ett högre pris än i Sverige", konstaterade Claes Nordmark.
Faktum är att Sverige, med sitt apoteksmonopol, har hört till de länder som haft de lägsta läkemedelspriserna i Europa. De svenska priserna på nya läkemedel ligger fyra procent under det europeiska genomsnittet, enligt en undersökning från läkemedelsförmånsnämnden häromåret.
Enligt en rapport från OECD (de västliga ländernas ekonomiska samarbetsorganisation) 2007 beror det på att Sverige har ett billigt och effektivt distributionssystem, som innefattar en statligt ägd apotekskedja med låg handelsmarginal samt att vi inte har moms på receptbelagda läkemedel.
Självfallet finns argument för att ge andra företag än Apoteksbolaget möjlighet att sälja receptfria läkemedel som nässpray och allergimediciner. Men det betyder inte att man behöver slå sönder hela Apoteksbolaget.
Det finns ett värde att ha ett starkt samhällsägt apoteksbolag som garanterar tillgänglighet och god service i alla delar av vårt avlånga och glesbefolkade land.
Det finns dessutom ingen folklig opinion för att privatisera Apoteket. De flesta svenskar uppskattar Apoteket som det är i dag. Personalen är kunnig och hjälpsam. Tillgängligheten är god, och när det är överskott i verksamheten så kan pengarna gå tillbaka till skattebetalarna.
Mot den bakgrunden är det svårt att förstå varför regeringen vill stycka sönder Apoteksbolaget, en i grunden väl fungerande verksamhet.
Det är tydligt att dogmatiska föreställningar om att privat alltid är bättre än statligt väger tyngre än sakargumenten.