När jag i veckan besökte Stegras fabrik i Boden hade jag Northvolts försiktigt uttryckta "svårigheter" på näthinnan.
Skulle Stegra, tidigare H2 Green Steel, bli nästa gröna dominobricka att falla när den gröna bubblan spricker?
LKAB har dessutom nyligen aviserat en uppskjuten tidslinje för sin satsning på fossilfri järnsvamp.
Men att det skulle vara en grön bubbla har tydligt avfärdats av LKAB:s ordförande Anders Borg.
Efter att ha avfyrat min bazooka av tuffa frågor frågor till Stegra lämnade jag med samma bild.
- Det var inte "andras pengar" som hade investerats, som kritiker brukar hävda. Bara en bråkdel av finansieringen är skattepengar eller har offentlig backning.
- Det är troligen inte särskilt mycket dyrare att producera grönt stål än dagens bruna stål, några tusenlappar extra till en hel bil till exempel.
- Med vattenkraftens el finns den effekt som krävs, åtminstone för att klara dagens planerade produktionsvolym.
- Inte ens Trumps tullar verkar kunna hota. Kunderna finns främst i Europa.
- Dessutom involveras facket. Krav på svenska kollektivavtal, max två led underentreprenörer och god insyn för Byggnadsfacket.
Förutsättningarna för att få till industriomställningen finns alltså där.
Men allt kan också snabbt raseras.
Det kommer krävas en fungerande malmbana, mer vindkraft och elkablar. Likaså fler hyresbostäder, som enligt Stegra är den kanske enskilt viktigaste faktorn för att lyckas.
Tyvärr gör regeringen tvärtom.
Utsläppen ökar kraftigt, benen slås undan för vindkraften och investeringsstödet för bostäder tas bort.
Istället får vi vända vårt hopp till EU. Både Borg och Stegra pekar på vikten av stöd från EU.
Inte subventioner eller massiva statsstöd. Utan bara att dagens utsläppshandel fortsätter skärpas så att det blir dyrare att släppa ut.
Jag har själv i ett tidigare liv förhandlat EU:s utsläppshandel. I ryggen hade jag lobbystöd från just Stegra, som var en av få industriföretag som faktiskt ville höja ambitionen.
Mot den bakgrunden kan jag bara instämma med Anders Borg.
Med höga priser på utsläppsrätter kan det gröna stålet konkurrera ut det bruna.
Problemet är bara att hans partikamrater verkar ha motsatt uppfattning.
Inom just EU:s utsläppshandel har Moderaterna konsekvent röstat för att göra det billigare att släppa ut klimatgaser.
Och i Bryssels medieskugga passar de gärna på när ingen ser, eller förstår.
Exempelvis röstade Moderaterna för ett mycket intrikat kryphål, utformat av den tyska stållobbyn för att passa tyska kolbaserade stålproducenter.
Norrbottens Hybrit och Stegra får konkurrenter som kommer undan gratis.
Jag har svårt att förstå varför. Visst, inte en enda av regeringens ministrar är bosatt i Norrland.
Och visst, de behåller goda band till Europeiska stållobbyn, varför det nu skulle vara viktigare än att värna alla tiotusentals ny jobb som skapas i Norrbotten.
Moderaternas valaffischer lovade ett klimatsmartare Europa. Var det alltså bara vackra ord?
Inför öppen ridå har man monterat ned den svenska klimatpolitiken.
Och när ingen tittar på röstar man emot både klimatet och Norrbotten.