Under fredagen har en rolig film om arbetslöshet, avfolkning och vikande framtidstro premiär. ”Amatörer” av Gabriella Pichler är dock främst en påminnelse om vikten av att äga sin egen berättelse och en kärleksfull skildring av hur komplexa både människor och mindre orter är.
Under filmens inledande minuter googlar jag Lafors men får inga träffar. Filmen utspelar sig i en fiktiv kommun. Det känns som en blinkning åt tittaren, finns ”resten av Sverige” på riktigt? Den del som så sällan skildras i kulturen.
Förra veckan skrev jag en text om vikten av att människors liv skildras, oavsett var i landet de utspelar sig.
”Amatörer” är agendasättande eftersom den påminner just om detta.
En tysk lågpriskedja överväger att etablera sig i Lafors. För att locka tyskarna ska en film om kommunen spelas in.
På uppdrag av kommuntjänstemannen Musse (som spelas av en riktig kommuntjänsteman från Svenljunga) tar två högstadieelever sig an uppgiften med passion och i deras film får alla laforsbor vara med.
Parallellt gör kommunen sin egen film med snävare vinkel.
En särskilt gripande scen är när tonåringarnas mammor diskuterar sina döttrars filmprojekt. Städerskan oroar sig för vilka konsekvenser det kommer få, medan caféförestånderskan som arbetat som journalist i Turkiet innan hon kom till Sverige menar att filmen är viktig.
Man måste offra något, menar hon. Städerskan svarar att hon inte har råd att offra.
Pichler har etablerat sig som en modern skildrare av arbetarklass och landsbygd.
Hennes filmer ger plats åt dem som annars inte syns särskilt ofta i svensk film, glesbygdens arbetare – inte sällan med annan bakgrund än svensk. Karaktärerna skildras utan schabloner.
Vissa filmskapare gör filmer som blir begrepp. Pichler tillhör dem.
2012 kom ”Äta sova dö”, hennes långfilmsdebut. ”Äta sova dö”-land har kommit att användas som beteckning på landsbygd där jobben försvunnit.
Vilken innebörd ”Amatörer” kommer att få återstår att se, eftersom filmen innehåller så mycket. Nyfiket undersöker den frågor om klass, makt och tolkningsföreträde som brukar skildras i förutsägbara vinklar, eller inte alls.
Den öppnar dörren till de flesta aktuella samhällsfrågorna, och lämnar den på glänt. Där i dörrspringan ser vi tydligt behovet av att politiker satsar pengar på landsbygd och mindre samhällen.
När gamla industrier läggs ner då produktionen flyttas till länder med billigare arbetskraft behövs ”något nytt att vara stolt över, något som känns lite kul”, som Musse i filmen säger.