Alliansens hudsalva
Enligt regeringen fungerar jobbskatteavdraget som arméns hudsalva. Det löser alla bekymmer.
Om Arméns hudsalva sägs att den går att använda till nästan allting.
Foto: CLAUDIO BRESCIANI / SCANPIX
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Man kunde bota skavsår och fukta torr hud med den. Den kunde användas som stekflott och skokräm, ja, i värsta fall gick den t o m att äta.
Jobbskatteavdraget är något av alliansregeringens egen hudsalva.
Det är en reform som sägs lösa alla problem. Sysselsättning, pensioner, ekonomisk kris, rörlighet på arbetsmarknaden - allt blir bättre om man kletar på lite jobbskatteavdrag.
Så låter det i alla fall från finansminister Anders Borg och andra allianspolitiker.
I verkligheten finns förstås inga sådana undermedel. Jobbskatteavdraget är inget annat än en skattesänkning för de som arbetar.
Men att mitt under brinnande kris öppet lägga 10 miljarder kronor på att sänka skatten för de som redan har goda inkomster hade varit väl magstarkt även för borgerliga väljare.
Därför sätter alliansregeringen in operation arméns hudsalva. Jobbavdraget sminkas upp som krispolitik.
Man talar vitt och brett om att jobbskatteavdraget ökar drivkrafterna till rörlighet (med andra ord att arbetslösa ska känna större press att flytta för att ta nya jobb).
Men det argumentet väger väldigt lätt i ett läge då jobben är få och varslen fortfarande duggar tätt.
Det verkliga skälet är förstås att moderaterna vill förändra samhället. För dem är skattesänkningar ideologi.
Målet är en minskad offentlig sektor. Medlet är sänkta skatter.
Därför slösar regeringen 10 miljarder kronor på en åtgärd som i det korta perspektivet har liten eller ingen effekt.
Att finansministern är medveten om att jobbskatteavdraget är dålig krispolitik framgår också om man lyssnar noga på vad han säger.
"Jobbskatteavdraget är det effektivaste vi kan göra för att få tillbaka människor i sysselsättning på sikt."
Lägg märke till de två sista orden i meningen: På sikt.
Att sänka skatten för de som arbetar i förhållande till de som inte arbetar ökar drivkraften att jobba. Ett visst gap mellan skatt på arbete och skatt på andra inkomster kan också vara motiverat (det kostar ju att ta sig till jobbet), men den positiva effekten av skillnaden avtar snabbt.
De som redan har jobb kan t o m minska sin arbetstid och ändå få ut lika mycket pengar som tidigare.
En annan negativ effekt är att viljan till utbildning och kompetensutveckling försvagas för grupper med låga inkomster och kort utbildning.
Ingen kan därför idag säga hur stor sysselsättningseffekt ett jobbskatteavdrag har. Även de som tror på goda effekter erkänner att dessa uppstår först "på sikt". Som krisbekämpning är jobbskatteavdraget dyrt och ineffektivt.
I riksdagen sa Anders Borg att regeringens arbetslinje står mot oppositionens bidragslinje. Den retoriken bör Borg nog vara lite försiktig med.
Vem som helst kan ju se att det är Moderaternas Sverige som kännetecknas både av bristen på arbete och av allt längre bidragsköer på socialkontoren.