När man lyssnar på företrädare för den borgerliga alliansen kan man tro att vi lever i Idyllien – ett land där allting är ordnat till det bästa.
Massarbetslöshet?
Nej, inte korrekt, invänder statsminister Fredrik Reinfeldt.
"Om man tittar på etniskt födda svenskar mitt i livet så har vi mycket låg arbetslöshet", har han sagt.
Obalanser i ekonomin?
Nej, det går bra för Sverige upprepar finansministern ihärdigt, trots att internationella organisationer sträcker upp varningsfingrar i luften.
Inte bara den höga arbetslösheten sticker i ögonen. Internationella valutafonden pekar på den höga skuldsättningen hos hushållen och riskerna med att svenska banker har en omsättning som är fyra gånger större än Sveriges BNP.
Satsningar på infrastruktur efterlyses.
Nyligen visade en rapport från OECD, att Sverige är det land där inkomstklyftorna ökat mest de senaste decennierna.
Visserligen från en låg nivå, men Sverige har sedan 1995 likafullt halkat ned från en första till en fjortonde plats på listan över länder med minst inkomstskillnader.
Andelen med disponibla inkomster som är mindre än hälften av genomsnittsinkomsten har mer än fördubblats i Sverige under den här tiden.
Dessa fakta passar naturligtvis inte in i alliansens bild av Idyllien.
"Relativ fattigdom är inte ett problem", skriver det kristdemokratiska kommunalrådet i Uppsala, Ebba Busch, i Aftonbladet.
"Att kalla någon fattig för att denne är fattig i relation till någon som är rik är ett hån mot alla människor som lever i verklig fattigdom."
I klartext: Det är inte alliansens politik som det är fel på utan på statistiken.
Visst kan man påstå att ”verklig fattigdom” bara råder när människor går hungriga och saknar ordentliga kläder.
Man kan hävda att Kalle ska vara glad över om hans mamma har råd att köpa en ny jacka åt honom och att det då inte spelar någon roll att han inte har råd att följa med på klassresan.
Men så är det inte i verkligheten och det bekräftas av social forskning: Hur vi har det i förhållande till våra grannar och andra i omvärlden är i hög grad bestämmande för känslan av fattigdom.
Som ett argument mot att klyftorna ökat snabbt i Sverige skriver Ebba Busch:
"Statistiken understryker att de flesta i vårt land fått det mycket bättre."
Okej. ”De flesta” har fått det bättre under alliansens tid vid makten. Men inte alla. Och just därför ökar klyftorna så snabbt i Sverige.
Var tionde medborgare, de med allra lägst inkomster, har t o m fått sina disponibla inkomster sänkta, d v s de har fått mindre pengar att röra sig med under alliansens tid vid makten, visar regeringens egen statistik.
Det handlar om c:a en halv miljon människor som alliansen uppenbarligen inte bryr sig om
Ebba Busch och andra alliansföreträdare försöker få oss att tro att vi lever i Idyllien.
Alla kan se med egna ögon att det inte är sant.