Alla har ansvar för demokratin
Om människor inte engagerar sig i politiken så slutar demokratin till sist att fungera. Då blir det andra styrelseskick som tar över.
Europaparlamentets byggnad i Bryssel, Belgien. Foto: SCANPIX
Foto: Tobias R?stlund
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Det är en bra och nödvändig diskussion, men det finns även skäl att påminna om att demokratin inte bara är ett ansvar för statsvetare, ledarskribenter och partiombudsmän.
Varje enskild medborgare måste ta sitt ansvar.
Den här valrörelsen - liksom kampanjerna inför riksdags- och kommunvalen - har varit späckad med information, debatter, torgmöten, tidningsartiklar, propagandamaterial och allt vad man kan önska sig.
Varje parti har givit sin bild av vad de gör i Europapolitiken och vad de tänker göra under kommande fem år, samtidigt som de tydliggjort skiljelinjerna till sina motståndare. Tidningar, teve och radio har gjort reportage, bakgrundsartiklar och givit utrymme för offentlig debatt.
Därför har det funnits goda möjligheter för varje enskild medborgare att skaffa sig sig en bild av de politiska alternativen. Men det krävs också att medborgarna - väljarna - är beredda att använda en stund åt denna information och till att begrunda vilket parti eller vilken kandidat som ligger närmast de egna värderingarna.
Demokrati är inte bara en rättighet, utan också en skyldighet. Om demokratin, folkstyret, ska fungera så krävs även att folket tar sitt ansvar.
Om människor inte engagerar sig i politiken så slutar demokratin att fungera. Då blir det andra styrelseskick som tar över.
Det minsta man kan begära är att människor faktiskt engagerar sig såpass mycket att de går och röstar vart fjärde eller femte år.
Det är inte för mycket begärt att människor med några års mellanrum tar ställning till frågan vem som bäst företräder deras intressen i riksdagen eller EU och uttrycker sin mening i ett allmänt val.
Man kan tycka mycket om Europaparlamentet, liksom om kommunfullmäktige och riksdagen, men det är institutioner som finns och fattar beslut om som påverkar vardagen.
Därför är det rimligt att alla och envar med jämna mellanrum tar ställning till vilka politiker och värderingar som ska prägla denna viktiga verksamhet.
Själv hör jag till dem som tycker att man kan avskaffa landstingen och överföra ansvaret för sjukvården till rikspolitikerna.
Men så länge det finns ett folkvalt landstingsfullmäktige, som fattar beslut om sjukvården i Norrbotten, kommer jag också att lägga min röst i landstingsvalet.
Ingen begär heller att man ska vara politiskt proffs för att rösta. Man behöver inte vara EU-jurist för att rösta i Europavalet, lika lite som man behöver ha läst alla regeringspropositioner och utskottsbetänkande för att rösta i riksdagsvalen.
Det räcker med att bara ha en känsla för vem som ligger närmast ens egna värderingar och uppfattningar.
När den tidigare S-regeringens demokratiutredare Bengt Göransson presenterade sin stor demokratiutredning 2000, för snart ett decennium sedan, talade han mycket om medborgarnas ansvar för demokratin. Det låga valdeltagandet i Europavalet 2009 visar att debatten är lika angelägen nu som då.
Kraven på ett aktivare folkstyre kan inte bara ställas på Mona Sahlin eller Fredrik Reinfeldt. De måste ställas på var och en av oss som är en del av samhället.
I en demokrati gäller alltid sanningen att vi får den politik och de politiker som vi förtjänar.