Det vore fel att säga att valaffischerna står som spön i backen inför Europavalet 26 maj.
Antalet är långt ifrån den massiva affischeringen inför förra höstens val. På sina håll syns dock en del plakat som en erinran om att valet närmar sig.
Affischernas bilder och paroller säger väl i och för sig inte så mycket. Däremot kan de i bästa fall förmedla en känsla om partiernas grundvärderingar.
Tag bara klassiska S-planscher som ”Folkets väl går före storfinansens” 1944 och ”Gärna medalj, men först en rejäl pension” 1958. De gav signaler om färdriktningen för partiets politik.
Valaffischernas viktigaste funktion är dock att de medverkar till att vrida upp valtemperaturen. De påminner om att det snart är val och om vilka partier som kämpar om väljarnas gunst.
Det är dessutom kul och intressant att gå tillbaka och studera gamla valaffischer. Det lär oss en del om tidsandan och om hur bildspråket använts.
Ett ökänt exempel är högerpartiets affischer inför valet 1928. Affischerna var inspirerade av tyska förlagor och framställde Socialdemokraterna som onda bolsjeviker.
Texten löd: ”Sveriges kvinnor! Envar som röstar på arbetarpartiet röstar för familjebandens upplösning, barnens förvildning och sedernas förfall”.
Budskapen på valaffischerna inför Europavalet 2019 är inte lika grovkorniga.
Moderaterna marknadsför Ulf Kristersson och önskar ett tryggare Sverige. Kristdemokraterna vill ha ett lagom EU. Socialdemokraterna lyfter fram EU-kandidaten Heléne Fritzon, utrikesminister Margot Wallström och statsminister Stefan Löfven.
Det är ingen smutskastning och ”negative campaigning”. I stället handlar det om att profilera vissa företrädare och tydliggöra en del hjärtefrågor.
Mest debatt i årets valrörelse har det blivit om LO-parollen ”Ta tillbaka kontrollen”.
Normalt sansade borgerliga politiker har gått i taket. Både Jan Björklund (L) och Annie Lööf (C) har beskrivit parollen som ”populism” och jämfört LO med de brittiska Brexitörerna.
LO förespråkar emellertid inget EU-utträde. Tvärtom är LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson och EU-kandidaten Johan Danielsson varma EU-anhängare. Däremot driver de och LO på för att det ska finnas schyssta och kontrollerade arbetsvillkor.
Det är också vad LO-parollen handlar om – löntagarnas rättigheter på EU:s inre marknad.
Även Lööf och Björklund torde ju ha sett reportagen om utländska lastbilschaufförer som kommer till Sverige och utnyttjas hänsynslöst av skrupelfria arbetsgivare.
De kör utan tillräcklig vila, tjänar uselt, bor i misär på rastplatser och får inte träffa sina familjer mer än ett par gånger per år.
Det leder till en farligare situation på vägarna, men också till att svenska åkerier som följer svenska kollektivavtal slås ut av oseriösa aktörer.
En liknande situation finns i byggbranschen. Till och med Polisen har talat om ”en modern slavhandel”.
Därför är det inte konstigt att LO mobiliserar inför Europavalet och marknadsför en kandidat som står upp för ordning och reda på arbetsmarknaden i Europa.
Motsatsen vore fackligt tjänstefel. Besluten i Europaparlamentet påverkar villkoren för vanliga arbetare och tjänstemän.