I min ambition att lära känna Norrbotten har jag nu tagit mig till fjällvärlden i norr. Magiskt, magnifikt och storslaget. Jag får nästan lust att brista ut i nationalsången när jag slevar i mig den ganska tråkiga tortellinin kokad på stormkök vid Torneträsk.
På turiststationen där jag bor är det fullt av kartor för alla möjliga olika vandringar, men när jag ska ta mig till ett ställe inne i Abisko uppstår kartproblem.
Abisko är ingen stor ort. Jag ser vart jag ska och kör på chans rakt ut i det som ser ut som väglöst land på telefonens karta. Men icke då. Där går en väg, flera faktiskt.
Stället jag kommer till har funnits i sju år, säger kvinnan i receptionen. Sju år, men det finns inga vägar dit på Googles karta.
På Googles hemsida står att de uppdaterar sina kartor dagligen. Varje år gör de en total genomgång av tätbefolkade områden och minst var tredje år av alla andra områden. Men inte orter i den svenska fjällvärlden tydligen.
På vägen tillbaka ner till E10:an mot Narvik är det inte nationalsången, utan snarare någon kampsång jag vill stämma upp i. För så här kan det ju inte få vara.
Nog för att Abisko är litet och ligger långt från Silicon Valley, men det finns. Det är en riktig ort med riktiga människor som lever sina liv här.
Abisko är inte väglöst land, även om satellit-styrmännen på Googles huvudkontor tror det.