ABF vill ha dialog och öppenhet
"Vi censurerar inte i förväg organisationer och nätverk som vill samarbeta med ABF. Men vi accepterar naturligtvis inga olagligheter", säger Karl-Petter Thorwaldsson, ordförande i ABF (Arbetarnas Bildningsförbund).
Foto: Lena Eriksson Freeman
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
"Studieförbundet ABF ger vänsterextrema organisationer lokaler och legitimitet", hävdade Neo .
Neos artikel är ett klassiskt exempel på "guilt by association". ABF ska framställas som demokratiskt tvivelaktigt, eftersom organisationer som Revolutionär Kommunistisk Ungdom och Arbetarmakt vid några tillfällen har haft möten i ABF-lokaler eller deltagit på ABF-arrangemang.
Angreppet i Neo är dock inte överraskande. ABF är en av arbetarrörelsens finaste institutioner.
Bildningsverksamheten har hjälpt hundratusentals vanliga svenskar att "stiga från mörkret till ljuset", som det heter i den gamla arbetarrörelsesången.
Många av dagens fackliga och politiska ledare har fått sin första skolning i en ABF-cirkel. Via Kunskapslyftet och andra satsningar har arbetslösa och lågutbildade fått nya möjligheter.
Därför är det inte förvånande att poli tiska motståndare använder ABF som måltavla när de går till attack mot arbetarrörelsen. De tar sikte på själva hjärtat i rörelsens verksamhet.
ABF:s förbundsordförande Karl-Petter Thorwaldsson, som i Neo-artikeln utmålas som hjärnan bakom "radikaliseringen" av bildningsförbundet, medger att det blivit fel någon gång.
"Det har hänt att ABF blivit blåsta och hyrt ut lokaler till demokratiskt tvivelaktiga organisationer. Men vår grundhållning är att vi bara upplåter mötesplatser till dem som accepterar demokratin", säger han när vi träffas på ABF:s förbundskontor på Torsgatan i Stockholm.
Han sticker dock inte under stol med att han och ABF vill ha en öppen attityd till den nya vänstern.
"Efter Göteborgskravallerna 2001 talade jag med polisen i Västra Götaland. De konstaterade att det fanns 50 000 ditresta ungdomar. 45 000 av dem var inte ens i närheten av kravallerna. De flesta av dem var bara där för att prata politik och delta på seminarier", säger han.
Thorwaldsson hoppas att detta engagemang ska kanaliseras genom studiecirklar, folkbildning och demokratiskt arbete.
"Tillsammans med Palmecentrat har vi tagit fram ett studiematerial om global rättvisa. Det ger möjlighet att lära sig mer om världshandel, WTO, tullar och hur det funkar", säger han.
Det är en klok hållning. Arbetarrörelsen måste alltid, bestämt och tydligt ta avstånd från våldsromantik, stenkastning och andra dumheter. Men det vore dumt att inte ha en dialog och öppenhet till den nya vänstern.
"Socialistiskt Forum, som arrangeras av ett 20-tal ABF-avdelningar runtom i landet, är ett uttryck för det synsättet. Den bästa insatsen är om vi kan gifta ihop den nya vänstern med den demokratiska arbetarrörelsen", säger Thorwaldsson.
Rätt så. Det är idioti att bara peka finger och säga "usch och fy" till ungdomar som diskuterar globalisering, ekologi, djurrätt och klimatfrågor.
Få av dem är några våldsverkare. De flesta av dem är bara genuint samhällsintresserade och engagerade för att skapa en bättre värld. Men risken är att deras aversion mot samhället och etablissemanget växer, om partierna vänder dem ryggen. Samtal är bättre än pekpinnar.
På samma sätt som Olof Palme hade en dialog med Vietnamrörelsen på 1970-talet måste Mona Sahlin ha en öppen attityd till globaliseringskritikerna.