8 mars i ett blått Sverige
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Det är bra att statsråden intresserar sig för bristen på kvinnor på toppositioner i näringslivet, men Sabuni och Olofsson borde även ta sig en funderare på hur den egna politiken har påverkat villkoren för vanliga kvinnor i privat och offentlig sektor.
Siffror från Försäkringskassan, CSN och SCB visar att fattigdomen bland ensamstående kvinnor med barn har ökat kraftigt mellan åren 2006 och 2008. 2006 befann sig 27,7 procent i ekonomisk utsatthet. 2008 är andelen 33,5 procent.
Det handlar om cirka 212 500 kvinnor och cirka 326 000 barn som lever under knappa ekonomiska villkor i dagens Sverige.
Det är utveckling som är en direkt följd av politiska beslut. Neddragningar i a-kassan och sjukförsäkringen slår hårt mot redan utsatta grupper. Underhållsstödet har begränsats. Färre har rätt till bostadsbidrag. Barntilläggen vid studier har halverats.
Nu, när konjunkturen och arbetsmarknaden viker, kommer dessutom andelen fattiga kvinnor att öka ytterligare.
Många kvinnor i både privat och offentlig sektor kommer att förlora sitt jobb och bli beroende av försörjningsstöd. Otryggheten kommer att öka.
I valrörelsen 2006 lovade Sabuni och Olofsson att utanförskapet ska minska. Men deras politik har inte minskat utanförskapet vare sig bland män eller kvinnor.
Tvärtom upplever vi nu hur fler och fler blir beroende av socialbidrag för att klara försörjningen. Den blå regeringspolitiken har inte varit något lyft för landets kvinnor.