40 år sedan gruvstrejken
9 december för 40 år sedan började den stora gruvstrejken i Malmfälten. Det blev en händelse som skakade om etablissemanget i både politik och näringsliv.
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Som mest omfattade strejken omkring 5 000 arbetare.
Orsaken till strejken var missnöjet med arbetsförhållandena - bland annat med arbetsmiljön, inflytandet på jobbet och ett nytt ackordslönesystem.
"Många upplevde att de blev berövade sitt människovärde", sammanfattar Harry Rantakyrö, dagens ordförande i Gruvtolvan, i NSD:s jubileumsbilaga.
40-årsjubileumet av strejken uppmärksammas på olika sätt. Bland annat ordnar ABF och LO ett seminarium i ABF-huset i Stockholm just den 9 december.
Medverkar gör journalisten och författaren Björn Elmbrant, professor Walter Korpi, Gruvs förre förbundsordförande Anders Stendalen samt Norrbottensprofilen Gunnar Lassinantti.
Det finns massor att lära av händelserna i Malmfälten 1969-1970. Icke minst blev gruvstrejken en rejäl väckarklocka för Olof Palme och dåtidens socialdemokratiska partiledning.
En skakad socialdemokrati insåg att den gjort för lite för att förändra maktförhållandena i arbetslivet, trots ett långt regeringsinnehav.
Fortfarande betraktades löntagarna som simpla produktionsfaktorer, inte som fullvärdiga människor.
Olof Palme förknippas ofta med sitt internationella engagemang, vilket är riktigt. Men Palme gick också i spetsen för reformeringen av det svenska arbetslivet.
1970-talet var en period med flera radikala reformer i arbetslivspolitiken. Sverige fick LAS (lagen om anställningsskydd), MBL (medbestämmandelagen), lagen om facklig styrelserepresentation och en förstärkt ställning för skyddsombuden. Arbetare och tjänstemän fick mer att säga till om på sina arbetsplatser.
Gruvstrejken 1969 var den gnista som tände reformbrasan.
Utan ilskan och engagemanget på arbetsplatserna hade förhållandena och lagstiftningen förblivit vid det gamla.