Med glastak brukar menas de strukturer och traditioner i organisationer som förhindrar kvinnor från att stiga i graderna. Under den socialdemokratiska partikongressen i Göteborg, när Magdalena Andersson valdes till ny partiordförande, var det därför många som talade om att glastaket var krossat och Sverige skulle få sin första kvinnliga statsminister.
"Sakta i backarna", tänkte jag. Socialdemokraterna har bara 100 av riksdagens 349 mandat – och en statsminister måste tolereras av minst 175 av riksdagens ledamöter för att kunna bli vald.
Därför gällde det att först säkra stöd från ett antal andra partier för att Andersson skulle kunna bli statsminister. Det har hon också gjort genom uppgörelsen med Miljöpartiet och Centerpartiet om omställningspaketet, skogspolitiken och strandskyddet samt tisdagskvällens överenskommelse med Vänsterpartiet.
Det gav henne tillräckligt med stöd för att kunna utses till statsminister i onsdagens riksdagsomröstning.
24 november 2021 kommer därmed för alltid att stå inskrivet i historieböckerna som dagen när glastaket i svensk politik verkligen gick i tusen bitar.
100 år efter demokratins genombrott i Sverige fick landet äntligen sin första kvinnliga statsminister. Det är stort och historiskt.
Att denna kvinnliga statsminister dessutom är socialdemokrat känns dessutom logiskt.
Under 100 år har Socialdemokraterna gått i bräschen för jämställdheten i Sverige. Milstolparna är många.
Allmän och lika rösträtt 1921. Slopandet av sambeskattningen 1971. Lagen om fri abort 1975. Omvandlingen av den gamla moderskapspenningen till en modern föräldraförsäkring för både män och kvinnor. Utbyggnaden av förskolor och fritids. Sexköpslagen. ”Varannan-damernas” i politiken. En feministisk utrikespolitik 2014.
Det väntar dock en skakig resa för den nya statsministern.
Till exempel kommer hon att få regera med en budget för 2022 som till stora delar (10 av 74 reformmiljarder) innehåller en annan politik än den hon själv vill ha. Under onsdagen stod det nämligen även klart att flera viktiga S-förslag i budgeten – bland annat investeringsstödet för bostadsbyggandet och slopandet av funkisskatten – inte får riksdagens stöd.
Det är ingen optimal situation för Magdalena Andersson. Men i dagens stökiga politiska situation – dessutom med bara tio månader kvar till ordinarie val – är det inte vettigt eller konstruktivt att skapa en ny regeringskris med oklar utgång.
Då är det lika bra att bita ihop och gilla läget hur komplicerat det än är. Sedan får väljarna säga sitt på nytt i september nästa år.