Jag går genom Luleå Centrum och funderar på om jag inte behöver gå in på Lindex ett varv. Bara för att titta. Redan innan jag går in ser jag att de har en snurra med röda prislappar.
Men så burrar det till i telefonen av ett pressmeddelande från bostadsministern. Hurra. Det är inte ofta det kommer. Han verkar inte precis ha den tyngsta arbetsbördan i regeringen.
”Regeringen föreslår nya regler för en bättre bostadsförsörjning” lyder rubriken. Hurra igen.
Jag går ut på Storgatan igen och öppnar upp pressmeddelandet samtidigt som jag går allt snabbare ner mot centralredaktionen.
Innan hunnit passera Kulturens Hus har jag ångrat mina mentala hurrarop. Ännu en gång missar bostadsministern chansen att på riktigt göra något åt bostadsbristen. De regler för bättre bostadsförsörjning han föreslår är detaljer kring hur en bostadsförmedling ska organiseras.
Och så ägnar han sig åt varje bostadsministers favoritsyssla – peka på kommunerna.
Visst har kommunerna ansvar för bostadsförsörjning. Det är de som ska bereda mark för nya byggen, men i Norrbotten är inte mark problemet, mark finns.
Idag har Luleå, Kiruna, Kalix, Arjeplog, Pajala, Gällivare och Piteå bostadsbrist. I länet är det bara Haparanda som har överskott av bostäder. I övriga kommuner går det jämt upp. Allt enligt Boverkets årliga rapport.
En uppsträckning från bostadsministern kommer inte leda till en enda nya bostad på någon av Norrbottens bristorter. Det spelar ingen roll hur många detaljplaner kommunen tar fram om det inte finns någon som bygger.
Enligt marknadens logik så borde det byggas här. Efterfrågan är större än utbudet och då ska marknaden tillgodose det behovet, alltså bygga fler bostäder.
Det finns bara ett litet fel med den här teorin. Marknaden bryr sig inte om seniorbostäder i Kalix, radhus för vanliga barnfamiljer i Kiruna eller studentbostäder i Luleå. Inte när de kan välja att bygga svindyrt i Stockholms rika kranskommuner.
Marknaden vill bygga för de som kan betala bäst. I alla fall så länge de själva måste bära hela risken i varje stort bostadsprojekt.
Om vi vill ha fler boenden som fler kan efterfråga i lägen där konkurrensen inte är hysterisk, då måste vi hjälpas åt att dela på risken.
För att kicka igång byggande på ställen där det inte är överbefolkat av penningstinna bostadssökanden krävs att staten öppnar börsen. Ett smart riktat produktionsstöd kan både få igång byggande och sänka kostnaderna för de som vill bo, utan att det ökar byggbolagens vinster.
Det är hög tid att bostadsministern tar av sig sina ideologiska skygglappar och se verkligheten – bostadsmarknaden är en misslyckad marknad. Den klarar inte av att bygga tillräckligt för vanligt folk på orter utanför de absolut mest lönsamma.
Nej, jag hurrar inte för bostadsministern, men vill i alla fall tacka honom för en sak. Hans intetsägande pressmeddelande räddade mig från ett onödigt impulsköp. För i ärlighetens namn så behöver jag inte ännu en klänning, även om den råkar vara på rea.