I dag fyller Norrländska Socialdemokraten 100 år, vilket uppmärksammas i en bilaga till dagens tidning.
De närmaste dagarna tänkte jag även påminna om tre starka NSD-profiler från denna långa och ärorika historia.
Jag börjar med O W (Oscar Wilhem) Lövgren, S-riksdagsledamot 1918-1948, chefredaktör 1930-1947 och landshövding i Norrbotten 1947-1952.
Han personifierar de starka banden som fanns mellan NSD och det socialdemokratiska partiet under tidningens första decennier.
Lövgren var född i Nyborg utanför Kalix 1888 och växte upp under enkla förhållanden. I ungdomen försörjde han sig som sågverksarbetare, sjöman, fiskare och byggnadsarbetare.
Han engagerade sig fackligt och politiskt i den framväxande arbetarrörelsen. 20 maj 1917 var han en av initiativtagarna till bildandet av Nyborgs arbetarekommun.
Som riksdagsledamot tog han fajten mot ”Kalixeländet” på 1920-talet. Sulfatfabriken i Karlsborg slog igen. Sågverken i Karlsborg, Båtskärsnäs och Törefors kraschade. Många gick arbetslösa och levde under stora umbäranden.
O W Lövgren krävde statlig uppställning och solidaritet. Man kunde inte overksamt se på när nöden och fattigvårdsutgifterna växte, sa Lövgren i en riksdagsdebatt.
Samtidigt var Lövgren intensivt involverad i uppbyggnaden av NSD. Det behövdes ett starkt partiorgan och en motvikt till Norrskensflammans ”nysocialistiska välsignelser”.
Han cyklade runt längs grusvägarna i norr för att både agitera för socialdemokratins idéer och övertyga fler att prenumera på NSD.
Den 9 augusti 1929 satte sig O W Lövgren vid skrivmaskinen och skrev ett brev till en partimedlem i Grubbnäsudden, en liten by utanför Kalix.
Brevet säger mycket om hur dåtidens S-agitatorer arbetade och slet.
O W Lövgren skrev:
”Enligt en uppgift som jag fått går det nu endast 5 ex till Vitvattnet och detta är ju alldeles för galet lite i förhållande till det röstetal vi hade vid det senaste valet. Jag tycker att man med lätthet borde kunna få ut 25 ex inom Korpikå, Vitvattnet och övriga byar som tilllhöra valkretsen. Under september har jag tänkt att ta en cykeltur genom de tätare befolkade delarna av länet och då kanske det kan passa med ett föredrag däruppe.”
(Brevet finns återgivet i boken ”Runt Storträsket”, som är en sammanställning av bortgångna Frida Esperis minnesanteckningar från livet i byn.)
1930 inledde Lövgren sin 17 år långa bana som tidningens chefredaktör. Under denna period fick NSD och socialdemokratin sitt stora genombrott i Norrbotten.
1944 skrev NSD – under O W Lövgrens ledarskap – ett viktigt kapitel NSD:s historia. Norrländskan passerade Norrbottens-Kuriren i upplaga och blev Norrbottens största dagstidning – en position som NSD håller än i dag.
Förändringens vindar har hunnit blåsa mycket sedan O W Lövgrens dagar. Medielandskapet digitaliseras och omstruktureras.
Sedan 2007 ingår NSD och Kuriren i samma bolag – Norrbottens Media AB. En samordning som gjorts för att garantera bägge tidningarnas fortlevnad.
NSD:s roll förblir dock densamma som 1919. Tidningen fortsätter att spegla och granska det som sker i Norrbotten samt att bilda opinion för arbetarrörelsens värderingar på ledarplats.
När jag är och ute och snackar om NSD brukar jag säga att vi är vad vi heter. Norrländska Socialdemokraten är en röd och regional tidning.
”Hur länge kommer ni att finnas kvar som dagstidning?”, brukar ofta någon fråga.
Så länge norrbottningarna vill, lyder mitt standardsvar.
Oavsett om vi talar papper eller webb så är grunden för NSD:s existens att det finns folk i Grubbnäsudden, Vitvattnet, Korpikå, Kälsjärv och andra norrbottniska samhällen som köper tidningen.
I den meningen är ingen större skillnad mot hur det var när O W Lövgren trampade runt på sin velociped i Kalixbygden och värvade prenumeranter under 1920-talet.