Sandman, Dröm eller Lord Morpheus som han ocksÄ kallas Àr lÄng, smal, blek och trulig. Han Àr del av familjen "De Àndlösa" som Àven inkluderar Död, Lust och Förtvivlan.
Dröm Àr mer Àn en gud. Han kontrollerar mÀnniskors sömn, deras drömmar och mardrömmar. Kanske viktigast av allt ser han till att deras Ängest inte tar över deras kÀnsla för hopp. "Sandman" experimenterar med frÄgan om vad som hÀnder nÀr mÀnniskor tappar förmÄgan att drömma, och börjar sÀga sanningen till varandra? Kaos Àr svaret.
Problemen börjar pĂ„ ett uppdrag i tidigt 1900-tal, dĂ„ Dröm försöker fĂ„nga en mardröm som gĂ„tt sin egen vĂ€g. Sandmannen blir dĂ„ plötsligt kidnappad av en mĂ€nsklig magiker som försökt tillkalla sig Dröms syster â dödsĂ€ngeln â i syfte att vĂ€cka sin döde son till liv. Men i stĂ€llet fĂ€ngslar han Dröm i sin kĂ€llare under ett helt Ă„rhundrade och försöker utpressa honom pĂ„ odödlighet och andra gudomliga egenskaper. Tills Dröm en dag lyckas rymma.
TyvĂ€rr har hans magiska verktyg försvunnit: en pĂ„se med sand, en rubin och en enorm gasmaskliknande nattmössa â som alla besitter speciella krafter.
Serien följer drömkungens vedermödor frÄn den fysiska vÀrlden till drömmarnas datoranimerade riken i jakt pÄ artefakterna. Faktiskt hela vÀgen till helvetet dÀr han duellerar med Lucifer sjÀlv.
DC Comics "The Sandman", skriven av Neil Gaiman och tecknad med en oborstad gotisk estetik av Mike Dringenberg, har vÀntat pÄ att bli en film eller tv-serie sedan duon gav karaktÀren en nytÀndning 1989. Dröms existentiella Àventyr i en vÀrld av demoner, gudar och andra mytologiska figurer har tyvÀrr fastnat i "utvecklingshelvetet" gÄng pÄ gÄng.
Det Àr lika delar tillfredsstÀllande och lite av en besvikelse att se berÀttelsen ta form hos Netflix (under Gaimans översyn). RollbesÀttningen saknar den stjÀrnglans som rollfigurerna förtjÀnar och de datorbyggda fantasivÀrldarna ser ibland för pÄtrÀngande fejk ut. De Àr ÀndÄ att föredra framför den vakna verkligheten, dÀr foto och atmosfÀr lyser med sin kreativa frÄnvaro, till skillnad frÄn i de stiliserade serierna.
ĂndĂ„ Ă€r det nĂ€stan omöjligt att misslyckas med sĂ„ starkt grundmaterial. "The Sandman" blir grövre och vuxnare ju lĂ€ngre serien fortgĂ„r. Sömn blir till slut den enda rimliga medicinen i en vĂ€rld som blir allt sjukare i vaket tillstĂ„nd.