Underhållande metateater
Repeteras: Fröken JulieI rollerna: Petra Brylander, Mattias LinderothGästspel av Malmö StadsteaterNorrbottensteatern, LuleåTisdag 24 mars
Foto:
Det är helt enkelt metateater där naturalismen och illusionen bryts av då skådespelarna Petra Brylander och Mattias Linderoth stannar av i texten med små inpass om hur de ska spela en viss scen, eller pratar med publiken om lite av varje.
På scenen är det 1800-tal, men här finns gott om referenser till vår tid. Det dricks Pripps blå och Eagle Eye Cherry spelas på cd-spelaren, vid sidan om den finska folkmusik som får symbolisera folkets musik vid något tillfälle.
Men det är också ett projekt där skådespelarna tagit sig friheten att välja roller som jag tänker att de aldrig skulle typecastas för i vanliga fall. Petra Brylanders Julie är inte skör och finlemmad och Mattias Linderoths Jean är knappast en karlakarl, som konventionen tycks kräva. I stället leker de med stereotyperna i rolltolkningen och positionerna förskjuts. För hur ska Jean göra när Julie rent fysiskt skulle kunna sopa mattan med honom?
Han får ju liksom dubbla hävdelsebehov inför kvinnan som står över honom i rang och fysik.
Genom konceptet blir det en rolig föreställning, trots att ursprungspjäsen är så allvarlig, då skådespelarna prövar sig fram inför publiken genom att fråga varandra, eller publiken, om det blev för mycket. Om de spelade över eller inte. Eller som när Brylander konstaterar att en replik förtjänar ett bättre öde och gör om. Och Linderoth undrar hur hårt han kan sparka iväg grevens stövlar eftersom det blir märken i Norrbottensteaterns rekvisita.
Det skulle kunna bli tramsigt eller banalt, men märkligt nog består Strindbergs pjäs och klarar den rätt hårdhänta hanteringen av texten inför våra ögon och öron. För dramat och berättelsen i sig går inte förlorad. Kanske ett tecken så gott som något på att en god text alltid håller.
Så jobbar vi med nyheter