Två statister är huvudkaraktärerna i pjäsen som har premiär på lördag i Bjurå folkets hus. Pjäsen av den irländska dramatikern Marie Jones handlar om sprickan mellan stad och glesbygd. I denna bearbetade version har den flyttats från Irland och placerats i nutid i Norrbottens inland.
– Det är ett medvetet val att den inte har premiär i Luleå utan att den först spelas i bygdegårdar och folkets hus. Till Luleå kommer den först i mitten av mars, berättar regissören Daniel Goldmann.
När NSD besöker repetitionerna får skådespelaren Tobias Aspelin just in en omsydd jacka att ta på sig. Han och Erik Kaa Hedberg spelar tillsammans totalt 15 roller i pjäsen.
– Därför är det extra viktigt att kläderna är bra att jobba med. Den här jackan har fått en ny dragkedja så den ska var lite lättare att hantera, förklarar Daniel Goldmann.
Han är född 1968, bor i Stockholm och verkar som frilansande regissör och skådespelare. Han har tidigare själv spelat enmansimprovisationsteater med många rollbyten och tror att det var därför han fick uppdraget.
– Både i bearbetning och regi har jag fokuserat på två människor, vars drömmar inte realiseras lika lätt som andras drömmar och att det faktiskt påverkar var någonstans i Sverige och vilka människor som räknas och vilka som inte räknas lika mycket, berättar han.
Till byn kommer ett filmteam för att spela in en storfilm med den fantastiska naturen som fond och människor från byn som statister.
– Men de stora rollerna spelas av influgna stockholmare som dialektcoachas. Precis som det brukar se ut i verkligheten.
Erik Kaa Hedberg har gått teaterhögskolan I Luleå och har sedan dess medverkat i många pjäser på Norrbottensteatern.
Tobias Aspelin är frilansande skådespelare med bas i Stockholm. I höstas spelade han biskopen i "Fanny och Alexander" på Norrbottensteatern. Nu fick han göra ett snabbt inhopp på grund av sjukdom och därför har hans reptid varit komprimerad.
– Det kokar i huvudet när man går hem. Vi jobbar över både Erik och jag och stöttar varandra. Det är dialekter som jag inte har i mig och kroppar och roller och text och väldigt snabba klipp.
Här har vi till exempel Johan, nyss hemflyttad igen från Stockholm och lite "mellan jobb" för Stockholm var inte hans grej riktigt och nu bor han tillfälligt hemma hos morsan.
Per-Anders är en riktigt statist-räv som har gjort allt från att sitta och bläddra i en tidning till att stå och vänta på en buss. Oskar är dialektcoachen och storstjärnan heter Felicia Levander.
Kalle är också arbetslös från en by i grannkommunen och tar ett statistjobb, men dessutom har han skrivit ett eget filmmanus som han drömmer om att få ut. Han är kunnig inom film och brukar själv hålla filmvisningar i bygdegården.
Simon är regiassistenten som menar att "allt hänger på honom", Tomas regissören som jobbar för att få ihop pengar till båt, hus och fritidshus men drömmer sig tillbaka till 1970-talets filmkollektiv.
– Det här är uttalade karaktärer, men inte karikatyrer – vi vill inte göra oss roliga på någons bekostnad, säger Daniel Goldmann.
När berättelsen utvecklas tror han att man kommer att fatta sympati för dem.
– Vi vill ju inte spoila, men så mycket kan vi säga att det är verkligen är en varm dramakomedi. Det är mycket humor, men det finns också ett djupt allvar i hur tufft det är och vad som händer när drömmar krossas.