Trevlig turboexistentialism för barn
En natt i februari, Ovtta guovvamánoija, Akten goevtejïjje av Staffan GötheRegi: Fransesca QuarteyI rollerna: Toivo Lukkari, Anna Åsdell och Elisabeth Heilman Blind Samiska teatern, KirunaLördag 21 februari
Foto:
Inte gör det saken sämre att vi får se En natt i februari en vindpinad eftermiddag just samma månad - fast anno 2009 denna gång.
Fast vore jag mer eller mindre en dramatiker hade jag definitivt skrotat idén bakom den här berättelsen. En sönderslagen termos på en skidutflykt, och pojken ligger och vrider sig i sängen utan att kunna somna. Man kanske hade fått idén sittandes på en kvalmig lokalbuss på väg över nåt berg på Peloponnesos, och mera av tristess skrivit ner den i reseanteckningsblocket. Men väl hemma hade nykterheten slagit in. Man hade läst sin anteckning och tänkt: En sömnlös pojke och en sönderslagen termos på en friluftsdag med skolan, vad är väl det att göra teater av? Och sedan slängt det hela i pappersinsamlingen.
Men inte Staffan Göthe. Och tur är väl det.
Pojken får vi aldrig se, däremot hans tankar genom vitklädda skådespelare i ett vitt och kalt rum. Här på tre språk dessutom - nordsamiska, sydsamiska och svenska.
I detta intiga rum är de instängda - ältandes förlöjliganden, skam och tillkortakommanden. Genast tänker jag att den här uppsättningen måste ses som turboexistentialism för barn, ett småttingarnas alternativ till Jean-Paul Sartre. Associationerna går nämligen direkt till filosofens klassiska pjäs Inför lyckta dörrar, med tre instängda gestalter i helvetet. Här är det de tre språken instängda i pojkens huvud som bildar allegorin.
Nu ska man som förälder inte bli nervös av den här kvasiintellektuella beskrivningen. Snarare - sagt i bingotermer - kan man se det som en sidovinst i en annars trevlig och mycket charmig familjeföreställning med många skratt och tokiga påhitt.
Men det är alltså intelligent gjort, med regi av Fransesca Quartey som ju sysslat med scenkonst för barn förut med bland annat en uppsättning av Bröderna Lejonhjärta på Helsingborg Stadsteater 2003. För just barn har hon även medverkan i Hotell Kantarell på meritlistan.
På scenen har vi bland annat den rutinerade Toivo Lukkari - jag brukar kalla honom Samiska Teaterns egen Clint Eastwood - som här visar att hans råa stil platsar även i barnteater. Anna Åsdell, som debuterar på Sámi teáhters scen, håller ihop berättelsen fint. Och de grotesker som Elisabeth Heilman Blind gör ligger fortfarande kvar på näthinnan.
Men från åskådarplats ser det också ut som en lyckad lagseger, där Ulla Dahlströms nakna scenografi skapat stämningen där allt kan börja. En lucka i väggen, ur den kryper de vita gestalterna. De är som vilsna spermier, instängda i tillvarons tokroliga tomhet.
Nu åker En natt i februari ut på turné med start i Västerbotten och återvänder sedan till Kiruna i mars för att senare i vår också komma till Luleå.
Så jobbar vi med nyheter