Teater för framtiden
Picknick på teatern - kan det vara något? NSD följde med på Norrbottesteaterns nya barnsatsning "Picknickteater".
Margareta Gudmundsson visar "regnmaskinen" som skapar ljudet av regn för barnen.
Foto:
Några räcker upp handen, andra inte. Och någon säger att de har varit där "jättemånga gånger".
Det är premiär för teaterns nya satsning "Picknickteater" som riktar sig till barn och tanken är att de ska få se teatern bakom kulisserna och vara med om en föreställning.
Och Paulin Ek tar in barnen i teaterns många skrymslen och vrår, där nog inte så många i den vuxna publiken varit heller.
I en av verkstäderna visas modeller av scener. Där står bland annat en liten modell av scenografin till Ronja rövardotter, som spelas samtidigt på scenen intill under den pågående Barnteaterfestivalen, och en modell som inte ens Margareta Gudmundson har en aning om vilken föreställning den hört till.
Inte jag heller. Trots att jag sett det mesta på husets scener under 2000-talet.
Vi går vidare - tittar in hos snickeriet innan vi kommer till kostymavdelningen där Karin Paulin Ek visar klänningen hon hade i föreställningen Stjärna och en en "1700-talsrock" i guldglansigt tyg, från den tid då "männen fick klä sig finare än kvinnorna" som Paulin Ek säger.
Som vuxen hinner jag fundera över vad som hände med mansidealen från då till nu där jag står i mina jeans och enkla tröja. Förr var det manligt att klä sig pråligt, men det försvann bevisligen ur den manliga rekvisitan. Förr var det män som sjöng i kör - nu sjunger allt färre män.
Det där plagget rymmer en hel del idé- och folklivshistoria för den vuxna betraktaren.
Fast barnen tittar förstås mer fascinerat på tyget och glansen och tycker att det är fint.
Men den verkliga skattkammaren är rekvisitaförrådet. Här finns en hel värld att upptäcka för både barn och vuxna. Karin Paulin Ek visar en vindmaskin och Margareta Gudmundsson låter gruppen pröva "regnmaskinen", innan det blir dags för föreställningen som avslutar Picknickteatern.
Det blir en interaktiv version av Vem ska trösta knyttet? En interaktivitet och kommunikation som grundlagts redan under rundvandringen. Samtalet om teater och vad det är att vara skådespelare är redan igång när Karin Paulin Ek och Urban Hedin förvandlar scenen som vi befinner oss på till Tove Jansons magiska värld med homsor, hemuler, filifjonkor, hattifnattar och en mumrik.
De båda skådespelarna turas om att vara knyttet och använder sig av enkla medel för att berätta handlingen. Det fungerar väldigt bra och barnen ger sig rakt in i historien och blir en del av föreställningen, både på uppmaning och ibland på eget bevåg. De får bli hemuler, filifjonkor och homsor, eller skrämmande saker i skogen.
Just den här dagen är det en interaktivitet som verkligen fungerar och det är en lovande start på en klok och fint genomförd pedagogisk satsning för teaterns framtida publik.
Så jobbar vi med nyheter