Så sammanfattade Suzanne Osten sin inställning när hon gästade teaterchefen Gunilla Röörs salong på Norrbottensteatern.
Samtalet var inriktat på barn och barnteater.
Osten berättade bland annat om hur hon en gång fått frågan: ”Finns barn?”
– Det tycker inte jag, upptäckte jag. Det finns människor och vi är desamma när vi föds, sa hon.
Den uppfattningen har förstärkts av hennes forskning, i form av teater spelad för de riktigt små. Hon ville undersöka om spädbarnen var intresserade av berättelser, ”det vi kallar konst”. Var det någon skillnad på om de var på Ikea eller på teatern?
Det var det. Ostens slutsats är att vi föds som intresserade teaterbesökare, inte minst fängslade av dialogen mellan människor, hur vi vänder oss till varandra
– Vi placerade barnen på teaterparketten och de tittade si och tittade så. Och inte ville de gå hem! Det var en enormt intresserad publik. De slukade skådespelarna.
– Mammorna var inte särskilt teaterintresserade, men blev fascinerade av sina barns reaktioner – och det blev även skådespelarna. ”Divan” Claire Wikholm tyckte att det var den bästa publik hon haft ...
Suzanne Osten påpekade att skådespelare har valt sitt yrke för att bli sedda, men att barn i en teaterpublik inte heller vill något annat än att bli sedda – av skådespelarna.
Gunilla Röör kom då ihåg när hon av Osten blev engagerad att spela barnteater. Då var det bara att lämna egot utanför dörren.
– Alla blivande skådespelare ska ha kontakt med barnteater. Man kan inte komma närmare själva berättarkärnan. Barnen är inte artiga. Barnen är nyfikna, men de kan också bua ut en. De är ingen lättflörtad publik. De genomskådar en ganska omgående, sa hon.
Suzanne Osten ställde en gång frågan ”Vad behöver barn?” Hon fick svaret ”Frihet!”
– Jag blir rörd när jag tänker på det. Inte glass eller mamma, utan frihet.
Just ”Frihet” heter första kapitlet i hennes bok ”Vem tror hon att hon är, Suzanne Osten?”, det som handlar om barndomen. Kapitlet om det aktiva vuxenlivet heter ”Jämlikhet” och det sista om åldrandet har titeln ”Broderskap”. Det kan verka märkligt för en kvinna som inte minst varit ledande i kampen för systerskap och en starkare ställning för kvinnorna, men hon ville anknyta till franska revolutionens slagord.
– Det var då vi började förändra ojämlikheten. Jag vill använda min bok till att propagera för sånt jag tror på. Jag är ute efter att krossa myterna om att det är på ett visst sätt, sa hon.