Vi ses på Grand Hotel Lapland, där har Göran Forsmark en gång i tiden jobbat som servitör. Nu är han i Gällivare för att spela enmansföreställningen Grobianen på Myranskolan i Koskullskulle.
Innan vi börjar intervjun visar han stolt upp en skrift om Koskullskulles historia där hans farfar Adolf Forsmark finns omnämnd. Farfadern vann femmilen i de olympiska vinterspelen i Chamonix 1924.
Förställningen Grobianen - den kulturfattige mannen har Forsmark turnerat med landet runt i snart ett år.
– Det handlar mycket om natur och fjällvandring och att gubbarna hellre sitter hemma och ser på hockey och trav och vad kultur egentligen, natur kan ju också vara kultur, säger Forsmark.
Föreställningen är skriven av Åsa Lindholm på beställning av Riksskådebanan och regisserad av Göran Sarri.
– Det är en vanlig medelålders man, det handlar mycket om relationer mellan män och kvinnor. Hon gillar konstmusik, teater, dans och opera. Han tycker att teater och sport är lika mycket kultur, säger Forsmark.
I söndags spelade han i Dokkas och på måndagen i Koskullskulle för vad som kan vara sista gången.
– Det vet man inte när det blir någon ny spelning där någon gång. Så att det är väldigt spännande för mig ikväll.
Sedan fortsätter turnén vidare till bland annat Vuollerim och på onsdag i Rutvik. Göran Forsmark gillar enmansföreställningar och har tidigare gjort "Mannen från Malmberget", som lär vara den mest spelade enmansföreställningen i Sverige.
– Det är kul, man lär sig mycket som skådespelare. Jag tycker det är jätteroligt att spela sådana här, man kommer in överallt med sådana föreställningar, säger han.
Som ung började han spela teater i Koskullskulle. Senare sökte han till teaterhögskolan i Malmö och kom in, han gick samtidigt med bland annat Reine Brynolfsson, Ann Petrén och Philip Sandén. 1985 började han arbeta på Norrbottensteatern, en teater han trivdes på men som han ändå lämnade tio år senare.
– Jag träffade en tjej i Sthlm och tänkte det är nog bra att röra på sig. Jag hade ju inte gjort över 120 film och TV-produktioner om jag varit kvar i Luleå.
Han skulle gärna återvända till Norrbottensteatern.
– Sedan har jag försökt komma tillbaka och sådär, men det har varit svårt. Det verkar som att det inte är så populärt att man ska komma tillbaka när man lämnat. Jag tycker jag skulle vara en tillgång till Norrbottensteatern, säger han.
I april börjar han på Stockholms stadsteater för att göra Momo - kampen om tiden i regi av Allan Svensson.