Teater

Pjäsförfattare: Jack McNamara efter en film av Lars von Trier

Regi: Olle Törqvist

Skådespelare: Martin Sundbom, Maja Runeberg, Therése Lindberg, Erik Kaa Hedberg, Nora Bredefeldt, Linda Wincent

Spelperiod: 26 oktober - 20 december

Speltid: 2 timmar 15 minuter (inklusive paus)

“Direktören för det hela” är en stor pik till chefer. Chefer som inte kan ta sitt ansvar och sluta fjanta.

Baserad på Lars von Triers film, omarbetad till en teaterpjäs av den engelske dramatikern Jack McNamara och regisserad av Olle Törnqvist, utspelar sig Norrbottensteaterns version här i Luleå. Hanna äger ett stort IT företag, och när finska investerare vill köpa det bestämmer hon sig för att sälja. Men Hanna har under hela sin tid på företaget ljugit om sin roll. Alla anställda tror att hon bara är en kollega, och att chefen för allt är i USA.

När de finska investerarna vill träffa chefen så hyr hon in en skådespelare som ska låtsas vara direktören för det hela. Men det blir inte lätt för honom. Han blir inslängd på konferens med arbetarna, även fast han inte kan något om IT.

Hanna lämnar honom ensam utan att ens säga vad hon har gett direktören för namn, och en av arbetarna tror att han är gay.

Pjäsen är kaotisk. Vad som helst kan hända när som helst. I en sekund bråkar ”direktören” med Hanna, i nästa blir han överfallen av en anställd, och i nästa brister alla ut i sång.

Direktören hanterar det så gott han kan, han är trots allt väldigt hängiven sin roll.

Det roligaste var den finska investeraren och hennes tolk. Genialt framfört. Tolken agerar lite som censor. Kvinnan säger det hon tycker, medan tolken anpassar det till affärssammanhanget. Ibland.

De underhållande scenerna och klipska replikerna fick både mig och publiken att utbrista i skratt, men det var synd att skådespelarna inte väntade in publikens reaktioner. De fortsatte prata utan pauser. Detta gjorde att man missade mycket av vad som sas.

Men pjäsen är inte bara en skrattframkallande soppa, utan det som gör den värd att se är berättelsen. Den gör narr av chefer som inte tar sitt ansvar. Som skyller ifrån sig, och studsar runt bland en massa lögner. Chefer måste sluta låtsas att omständigheterna styr dem, och stå för att de styr omständigheterna.

Detta är problemet med Hanna. När “direktören” inser vad Hanna håller på med, så kämpar han emot. De anställda förtjänar inte hennes oärlighet, de förtjänar inte hennes lögner, de förtjänar inte att bli avskedade helt utan varning.

Detta djup i historien förvånar mig inte, eftersom den är gjord av Lars von Trier. Jag såg precis hans film Nymphomaniac. Den friterade min hjärna. Trier är en extremt skicklig filmskapare, och hans verk behandlar frågor man aldrig förut tänkt på att ställa och frågor man länge letat svaren till. Om man har möjligheten ska man ta del av så mycket man kan av vad han har skapat. Denna teater är inget undantag.