Fantasins förödelser
Förödelsedagsbarnet av Rasmus LindbergRegi: Olle TörnqvistI rollerna: Linda Birgersson, Mari Götesdotter, Anita Nyman, Oscar Tunberg och Anders ÖhrströmScenografi: Sigbritt MannLjus- och ljuddesign: Anders RudolfssonArrangör: RiksteaternNorrbottensteatern, LuleåMåndag 19 januari
Foto: Ylva Sundgren
Farmors olyckor vävs också ihop med de andras öden och äventyr. Tove, som gör slut med Henrik och träffar sin sanna kärlek Micke som då måste lämna sin fru Jessica - som dessutom råkar vara ett massmördarämne av sällan skådat slag.
Det låter kanske lite som en otrolig historia. Och det är det ju också. För av alla de möjligheter och omöjligheter som finns i en människas fantasti finns det både de som slår in och de som inte gör det. Frågan är väl bara om man inte, precis som farmor, blir lite halvtokig av att fundera på allt som kan tänkas hända.
Slumpen är alltså det centrala i Rasmus Lindbergs pjäs för ungdomar. Hur tankebanor påverkar våra sinnen både i positiv och negativ bemärkelse, men hur de faktiskta fysiska händelserna styrs av helt andra lagar. En del kallar det karma, andra ödet.
Men de vilda fantasier som spelas upp i Lindbergs pjäs via farmors huvud belyser också en rad verkliga teman. Kärlek, sorg, hämndlystnad och det ständiga sökandet efter någon slags mening med alltiohop. Mest är det roligt, men i ärlighetens namn också ganska sorgligt. Den igenkännande faktorn kan ibland vara grym.
De fem skådespelarna är oerhört samspelta. Dialogen är rapp, närmast hysterisk bitvis, och lämnar inga tomrum. Ständigt finns där nyckelord som driver handligen framåt. Texten är intelligent hopvävd och överallt finns vändningar och ordlekar som vittnar om ett begåvat manus.
Förödelsedagsbarnet är en timmes lång resa in i en vansinnig värld som dock lämnar efter sig tankar som kan appliceras på verkligheten.
Så jobbar vi med nyheter